benaiah

Har inte varit hemma nu på lite drygt åtta månader. Det kommer kännas konstigt att åka hem, visst bara åtta månader det är ju inte åtta år direkt. Men jag tror ändå det kommer kännas lite anorlunda. För dem där hemma har det mesta ju varit som vanligt och tiden har nog gått ganska fort. Själv  tycker man att man har träffat nya människor för ett helt liv här nere.

Skall bli trevligt att komma hem och kunna läsa alla skyltar och tidningar, kunna lyssna vad personer pratar om som står brevid en. Och självklart, det skall bli så roligt att träffa familj och vänner.

Uppe tidigt, fixar det sista.

Igår med Lenka, träffades vid kl sju vid Andél, vi tog en spårvagn en bit, vi skulle åkt längre om inte föraren av någon anledning bestämt sig att alla skall gå av och han körde vidare ensam. Ingen förstod vad som hände eller varför det hände.

Vi går sista biten eller om hon ändra vilket café hon tycker vi skall gå till. Hittar iallafall fram till ett väldigt trevligt litet café, stolarna var inte de mest bekväma i världen menpå det hela helt ok. Vi pratar och skrattar och pratar ännu mer, i tre timmar sitter vi där innan båda börjar bli så pass trötta att vi nog borde ta oss hemåt.

Åker spårvagn tillbaka, och innan jag går av så frågar jag "maybe we can do this again", och hon svarar "yeah, maybe"....  suck, jag ger upp.

Jobb har varit precis så stressigt som jag förutspådde, och jag börjar se fram emot en vecka fritt från det.

Jag hoppade att åka och lyssna på musik, var helt enkelt för trött efter jobb. Resten av veckan ser inte mindre jobbig ut.

Dels är det mycket arbete, iochmed att det är årsskifte.

Och imorgon skall jag träffa Lenka efter jobb förhoppningsvis är jag inte trött och tråkig där.

På torsdag är det att plugga tjeckiska, sista en och halvtimmes lektionen innan juluppehållet.

Fredag, då kanske det skulle vara en fest, där killen som kan lite svenska på jobb, hans flickvän skulle presentera mig för någon av hennes tjejkompisar. Jag vet inte exakt, men de har sagt att jag måste komma om det blir av.

Lördag, då är det ännu en julfest, Ji-san hade hittat en till fest och frågade om jag ville gå med, och Gävle hängde på med. Det är "Chatterbox", de kallar sig det, en kvinnoklubb som tydligen träffas och pratar. Men till festen var alla kön välkomna.

Sedan gissar jag att det blir brunchen som vanligt på söndag. Det mesta av det jag har radat upp nu är ju väldigt trevliga saker, men det blir ändå stressigt och man blir trött.

Och jag har fortfarande inte köpt en enda julklapp.

Under hela dagen idag kunde jag inte komma åt det jag skall jobba med. Istället fick jag hjälpa andra med deras jobb och nu ligger jag hopplöst efter känns det som. Imorgon kommer bli hemskt. Och jag som hade tänkt att gå och lyssna på musik efter jobb, nu kommer jag med största trolighet både bli försenad och jag kommer vara helt död efter en intensiv jobbdag.

Något positivt iallafall, flickan som läste svenska från det skandinaviska huset svarade på mitt sms och vi skall träffas på onsdag. Ännu ett skäl kanske att inte gå ut imorgon så jag är någorlunda pigg till dess. Vi skall bara fika och prata språk.

Kristina sa glatt hej på jobb idag, och inte en tillstymmelse av något pinsamt sms. Hon sa till och mer glatt hej än normalt... vet inte om det är bra.

Nu blir det två jobbiga veckor, eftersom jag skall åka hem över jul så skall de försöka skicka så mycket jobb som möjligt innan dess. Tror nog att det kan bli en sen kväll eller två, måste bara vara noga med att kolla så jag får det som godkänd övertid. Så jag kan ta ut det i ledig tid senare.

Jobbjulfesten, var som jag trodde ingen klädde ut sig. Jag inhandlade en lite sommarliknande skjorta, så det kändes ändå lite speciellt. I början var det kaos, det skulle börja kl 19, vi (jag och tjecken som kan lite svenska från jobb) var där klockan 20. Och då var garderoberna fulla, de visste att det skulle komma massor av folk men det verkade inte som någon riktigt var förberedd på det. Det ordnades fram extra galgar efter ettt tag så man slapp bära omkring på sin jacka.

Öl och vin var gratis under hela kvällen, eller om de hade något max. Den tog aldrig slut iaf... Man fick vänta länge när man beställde och det slutade med att man beställde två öl när man väl beställde. Och packat med folk, vi hade tankar att försvinna hyggligt tidigt. Men så började man springa in i lite folk från våningen vi jobbade på. Så då stannade vi en längre, och efter tiden gått och de öppnat övervåningen så tunnades det ut med folk.

Vet inte hur det blev så, men började dansa med en av tjejerna från våningen. Och jag tycker det är kul att dansa, och det tyckte hon också. Så vi började dansa på, och tog ut svängarna så mycket som möjligt. Tydligen är Krischansta Nation ett bra ställe att lära sig dansa på, eller mer kanske att jag har lärt mig att inte bry mig hur jag ser ut när jag dansar och bara ha kul istället. Hur som helst, vi fick publik och folk hejade på oss. När vi tog en paus så kom chefen över våningen över och sa att hon måste också dansa med mig, inte mycket till val. Sedan fortsatte jag dansa med den första tjejen, Martina som hon heter.. Och hon ville aldrig vila efter det, sprang och hämtade mig var gång jag försökte smita undan. Kan ju vara värt att berätta att tösen går till aerobic var och varannan dag. Hon hade bestämt sig för att ta kål på stackars Tobbe. Det här var fredagsnatt... och jag har fortfarande hemsk träningsvärk i mina lår.

Hade inte i mina vildaste drömmar trott att jag någonsin i mitt liv skulle få rykte om mig som dansare.

Kraschade tre timmar på morgonen (5-8) hos tjecken som kan lite svenska, sedan skulle han åka till sin flickvän som bor två metrostationer från var jag bor. Så vi hade följe dit, sedan åkte jag hem för att fortsätta sova ett tag. Såg senare att jag hunnit med ett fylle-sms till Kristina, det kommer jag få skämmas över imorgon.

Runt sex-tiden så skulle jag in till stan igen, denna gång på en födelsedagsfest för Tanya. Ji-san var också där, plus en irlänsk tjej och en engelsk kille. Men redan innan jag åkte in hade jag bestämt mig, skulle inte med dem ut på nattklubb, knappt så jag kunde gå i trappor utan att se ut som halvt invalid med min träningsvärk. Men det blev ganska sent ändå, och trevligt att bara sitta och prata en massa strunt.

Två grejor på väg och från den här sammankomsten. På väg dit så var det en snubbe som bytade ut de stora kartorna över kollektivtrafiken i Prag som finns på alla metrostationer. Så jag frågade om jag kunde få den och det var inga problem, så nu har jag en mycket praktiskt och stor karta över Prag.

Och när jag kom hem till mitt metrostopp. och gick hemåt. Det är helt tyst, snöar lite lätt, inte en människa i sikte. Så plötsligt kommer det fram en liten hund. Jag hukar och klappar den stackaren som fryser lite, och kurar in sig nära mig. Jag väntar, fortfarande ingen människa i sikte eller någon som hörs. Börjar fundera, kan ju inte lämna hunden i kylan, så börjar tänka om jag skall ta hem den eller vad. Då det tänds i ett hus och en kille och en tjej springer ut. Min gissning i deras iver att komma tillbaks in och hånglas så glömde de hunden ute. De tackade iaf för hjälpen, och hunden blev glad.

Var en vända på brunchen idag, lagom med folk och avslappnat. 

Massor, så orkar inte ta upp allt som har hänt. Inbrott hos Gävle, Hopp och och sedan inget med Kristina, sett filmer, Thanksgivingfesten var riktigt trevlig, sett Harry Potter, varit tråkig och bangat ett par fester. Lycklig över MFFs nya arena och avtal med IMG.