benaiah

Jaha,  igår pratade jag med Jennifer om det hela, förklarade att det gjorde mig ganska obekväm att ha honom omkring efter hennes berättelse igår och hans beteende var ungefär som jag väntat mig. Jag vet inte exakt vad alla vet om mig, men jag vet så mycket att jag inte är så naiv och skyddad som vissa tror.  Jag har hunnit med att se både det ena och det andra, och tagit en del korkade beslut. Det sista blir man väl aldrig av med, men man kanske inte behöver göra samma korkade beslut som innan.

Jennifer är vettig person på många sätt, men hon är också en tjej som har allvarliga problem när det kommer till att välja partners. Hon lever under illusionen att hon skall kunna hjälpa någon rätt. Hon dricker inte och röker inte, pluggar och jobbar. Men i miljöer där tyvärr många gråa element i världen också finns. Och av något skäl dras hon till det, hon är en person som tycker det är väldigt intressant att titta på programmet "Efterlyst" som i mina ögon är ett skitprogram. Ett program som bygger upp en rädsla och fascination för våld och brott. Ingen slump att det är ett av de kriminellas favortitprogram.

Jag tänker bo där ett tag till och se utvecklingen, men det kommer inte krävas mycket för mig att lämna nu, igår kom ingen på besök.

För fjärde kvällen i rad hade vi en gäst, busskillen hade försvunnit och nu kom hennes ex på besök. Och givetvis innan han dyker tycker hon det är rätt att berätta för mig att han är beroende av droger och i ekonomiska problem. Men säger också att hon inte är intresserad av att bli ihop med honom igen på grund av detta, jag undrar då vad för signaler hon tror hon sänder om hon låter honom komma och sova över... men hon är ju toknaiv och fast hon säger att hon inte har känslor för honom så säger alla hennes handlingar anorlunda.

Jag kan inte säga att jag har någon riktigt lust att sätta mig i den långvariga situationen att bo där, jag vill inte komma hem en dag och märka att saker är borta. Kan vara en fördom fast jag väljer nog att se det som en krass realitet.  Hon sa själv att hon inte litar på att ha honom ensam hemma.

Så det känns som jag kanske borde leta efter ett alternativ till att bo var jag gör. Jag skall iallafall prata med henne när jag kommer hem efter jobb, framföra min syn på det hela.

En annan sak är att hon verkar tycka det är behagligt att ha människor omkring sig sent in på kvällen.. jag vill ju verkligen inte det, jag behöver verkligen tid till att bara sitta avslappnat tyst. För att få energi till att ta itu med nästa dag.

Jag måste nog säga att jag saknar Prag som det är nu. Varför kunde jag inte haft det här jobbet, kollegorna och den här lönen och bott nere i Prag...

Ok, jag kom hem efter jobb igår... inga katter, började med att vädra ut kattdoften. Och sedan satte jag mig och läste lite i lugn och ro.

Jennifer och hennes kompis från busskörkortsklassen kom hem, han hade ju sovit på soffan natten till igår. Och säger att de gett bort katterna, även om Jennifer visar tendenser på att inte riktigt gillat att göra det. Och jag har rätt i mina föraningar, inte mycket senare börjar hon säga att hon ångrar sig och vill ha en av katterna tillbaka. Och hon övertalar sin vän att ringa de som tog hand om katterna och be dem att lämna tillbaka en av dem.

Även om jag känner att jag inte vill alls ha katter omkring mig, så känns det inte som jag har någon rätt att argumentera mot heller.  Det enda jag kan säga är att i mitt rum så vill jag inte ha in katten under några omständigheter.

Hon får givetvis tillbaka katten, det är iaf den sociala av katterna och inte den som kissade ner min madrass. Och än en gång så sover kompisen över på soffan.

Det känns bara märkligt att levt ur en väska nu den senaste månaden på fyra olika ställen, men fyra totalt olika personer.. eller hemma hos Munka och Anne var det ju inte så många andra människor, men ändå.

Alla säger god morgon här på jobb och jag undrar vad gott den har fört med sig...

Igår "flyttade" jag in i Jennifers lägenhet, men hade hon fixat till mitt rum, inte en chans. Och eftersom hon och ex:et hade saker att prata om igår blev det inte att det blev iordningställt.  Slutade med att jag fick sova i vardagsrummet, och det var väl överlevnadsbart, men på natten kissade katthelvetet ner sängkläderna och delvis madrassen. Och eftersom jag inte direkt sitter inne med något extra täcke bara ett extra lakan så blev det att försöka sova utan täcket. Det gick inte vidare bra, plus att jag nu var väldigt vaksam var den katten gick runt och körde iväg den så fort som den k om i närheten av mig.

Så ett stort "Grrrrrr",. och jag tänker inte sova i vardagsrummet en natt till.

Enda positiva med den här dagen är att förhoppningsvis är katterna borta till ikväll, hon hade någon som kanske ville ta över dem.

Grattis Storebror, nu har du bara lika många år kvar till 70 år!

Jepps, nu bor jag tillfälligt i Munkapågens och Annes lägenhet i Helsingborg, väldigt snällt av dem att låta mig vara en vecka här när de är i Spanien. Även om jag bodde hemma hos min bror när jag kom tillbaka så lät alla i familjen mig veta att det var ok att bo hos dem. Sådant stöd betyder mycket.

Nu bor jag här till nästa helg, sedan flyttar jag in och delar lägenhet med en tjej som heter Jennifer, bara träffat henne kort två gånger, men det verkade som hon var en sympatisk person. Och skall nog utan problem överleva att bo där i tre månader.

Börjar bli dags att klippa och raka sig igen, men verkar som jag förlagt min rakhyvel, så lutar åt att jag kommer se lite ovårdad ut på jobb imorgon.

Ok, så det sista jag skrev var att jag funderade att anta deras erbjudande om att sluta redan den fredagen den 13:e april...

Så jag kom till jobb på tisdagen efter påsk och sa att jag antar erbjudandet. Senare på dagen i mötet med personalansvarige så säger de att om jag vill så kan jag få resterande dagar ledigt, hint hint, vi vill inte träffa dig något mer. Jag antar även det erbjudandet, jag vill inte vara kvar på ett sådant ställe. Så avslutar med lite tack för mig mejl och att det varit trevligt att jobba med folk, givetvis inte alla.

När jag vaknar nästa morgon är det med lättnad, har bestämt mig att resterande av den veckan och nästa vecka skall vara semester. Därefter skall jag börja ta tag i att leta efter jobb. Så vaknar på onsdagen och tänker idag skall jag spela datorspel hela dagen och bara slappa. Och det hela börjar planenligt, jag rockar med mina Greker som är på väg att vinna ett stort krig mot de hemska Aztekerna när min telefon ringer. Jag reflekterar bara snabbt att det är ett svenskt nummer, tänker att det är nog någon från familjen som ringer. Svarar och inser det är en mansröst jag inte känner igen men kan inte placera, och det tar ett par sekunder innan jag inser det är ekonomichefen från dem jag jobbade för från Sverige. Hade ju redan hunnit placera allt det i bakhuvudet och hade inte alls räknat med det samtalet.

Han frågar vad jag har för planer, om jag har ett nytt jobb på gång, eller om jag möjligen skulle vara intresserad av att flyga hem till Sverige och träffa dem, på måndagsmorgonen (16 april) för att kanske bli anställd under tre månader. De betalar flyget, såklart jag är intresserad, de har ju sitt huvudkontor i Helsingborg så jag skulle kunna träffa familjen och jag hade ju inget annat jobb på gång. Vore korkat av mig att inte vara intresserad, så jag bokar flyg. Flyger hem till Sverige på söndagen, och träffar dem på måndagen för intervju.

Intervjun kunde varit ett kapitel för sig, med tanke på att Ekonomichefen, Operationsmanager, Chefen över de som jobbar som controllers och dessutom VD:n för hela företaget var med på intervjun. Men mest av allt tror jag de ville träffa mig och se vad jag är för en kuf... för det hela går rätt fort och de vet ju i princip redan vilken kunskap jag sitter inne på. Jag undrar lite i hur mina chefer i Prag förklarade mitt väldigt hastiga försvinnande, men vad de än sagt så kan ju inte folket i Sverige helt trott på dem.

När jag lämnar intervjun så känns det som det gått rätt bra då ekonomichefen sitter och funderar över vad jag skulle behöva för att börja jobba och var jag skall sitta. Och på onsdagen åker jag upp till Helsingborg och skriver kontrakt.

På torsdagen är det tillbaka till Prag nu för att snabbt avsluta allt jag haft där, på fem dagar. För jag har bokat ett nytt flyg tillbaka till Kastrup på tisdagen (24 april) därpå. Jag säger upp  min lägenhet utan att behöva betala några mer hyror då min rumskamrat snabbt hittar en ersättare. Sprider ut mina saker i Prag lite, Gävle fick ta en säck med kläder, kanadensaren min dator och amerikanaren jag spelar rollspel med fick ta hand om mina böcker. Hade en väldigt schysst "ses igen fest" med vännerna i Prag, vi var de sista som gick från puben och vi hade nog tömt ett par fat öl kändes det som. Förhoppningsvis kan jag visa några bilder från det senare.

Så tillbaka i Sverige i tisdags, började jobba i Helsingborg i onsdags, och nu ser det ut som jag flyttar in och delar lägenhet med en tjej i Helsingborg på måndag.

Jobbet har börjat bra, alla är väldigt trevliga och alla säger att jag är väldigt välkommen. De tror att jag kommer kunna lösa upp en del knutar och med min kunskap från hur det fungerar i Prag skall kunna förklara ett och annat.
Och jag tror jag kommer kunna hjälpa till en del.

Efter de här tre månaderna så får vi se vad som händer, men planen för tillfället är att jag åker tillbaka till Prag. Har mer eller mindre redan boende där från augusti om jag vill.

Jaha..  mitt i en valdigt trakig period.

Under hela mars funderade jag pa om jag skulle sage upp mig och den siste mars bestamde jag mig och lamnade in mitt avskedspapper. Det blev starten pa nog den varsta jobbveckan jag varit med om...

Forst diskuterade vi att jag skulle fa andra arbetsuppgifter, pa mitt eget initiativ, tankte att det ar jobbigt att borja pa ett helt nytt jobb, och jag trivdes med de flesta pa jobb. Sa de gav mig ett erbjudande som jag fick till tisdag morgon att fundera pa, sa jag funderade men vad de erbjod skillde sig inte mycket fran vad jag redan gjorde. Sa jag tackade nej, och gick till lunch tillsammans med min svenska kollega. Nar jag kommer tillbaka till jobb sa marker jag att nagon har varit vid min dator. Dar finns ett annat loginnamn, och mitt login funkar inte. Jag letar upp en IT-snubbe att hjalpa mig. Det forsta som IT-snubben sager nar jag traffar honom ar att de sa at mig att gora det, jag undrar vad och han sager att de har blockat all min tillgang till internet.  Jag ber om han kan iaf ornda sa jag kan na vara informationssidor om var anstallning for Accenture.

Grejen ar den att ingen kommer och berattar for mig vad som har hant, ingen av mina chefer verkar tycka de behover motivera till mig ansikte till ansikte om varfor det hant.

Efter jag gatt fran jobb pa onsdagen sa far jag ett meddelande fran en van pa kontoret att sa fort jag gatt sa har de ringt efter it-snubben igen och de ar ett gang som star vid mitt skrivbord och pratar om hur de skall gora med min dator.

Pa fredag, igar, sa far jag ett mejl om att de vill traffa mig och ha ett mote, ok tanker jag, kanske jag kan fa en forklaring kanske kan vi borja prata om det hela. Men nej, det forsta som hander pa motet ar att jag far ett papper som sager vi har andrat dina arbetsuppgifter och darfor ocksa sanker din lon, rejalt med nastan en tredjedel. Och sager att det galler fran idag och ber mig skriva pa pappret. Jag vill inte skriva pa men de sager att det anda galler och de alla skriver pa att jag sett pappraet och vagrat skriva pa det.

Efter det ar jag av forklarliga skal inte alls lycklig, och borjar forsoka ta reda pa vilka regler som galler. Om jag skall vara tvungen att ga med pa detta, om de kan gora det under perioden som jag har sagt upp mig.. manga fragor som jag inte har nagon aning om. Och efter lunch far jag ett samtal och personalavdelning vill tala med mig, hon var med pa motet tidigare under dagen med. Jag gar dit och nu kommer de med ett annat erbjudande, jag kan fa lamna jobb redan den 13:e april om jag vill. Men da far jag bara lon till och med da med..  men just nu lutar jag at att ta det erbjudandet, for jag tror inte jag vill vara kvar pa jobbet med sadana chefer. Fast jag vet inet om de vill bara bli av med mig for de kanske gjort nagot fel med, att de gjort nagot de inte har ratt till. Jag skrev ett langt e/post meddelande till nagon som kallas peoples advocate, som skall vara helt oberoende.

Jag vet inte hur latt/svart det kommer bli att hitta ett nytt jobb heller, skulle jag ga med pa deras erbjudande sa har jag bara en lon till att tillga. Jag var pa en jobbintervju pa en annan vaning i samma byggnad, och maste saa det gick valdigt bra, men sedan fragade de om namnet pa min chef for att fa referenser, och jag tror inte han kommer saga alltfor trevliga saker, sa skall nog inte tro jag far det jobbet. Urgh.. allting kanns valdigt osakert just nu.

Men idag skall jag mala agg tillsammans med Gavle, Sarah, och de tva finskorna Auli och Assi.

Grattis allihopa...
Munka, PP, nille, Far, Tilde, Monika, Eva, Stalledrangen, Luffaren och sakert fler som jag har missat.

Sitter pa ett internetcafe och lyssnar pa MFF spela fotboll.