benaiah

Igår med Lenka, träffades vid kl sju vid Andél, vi tog en spårvagn en bit, vi skulle åkt längre om inte föraren av någon anledning bestämt sig att alla skall gå av och han körde vidare ensam. Ingen förstod vad som hände eller varför det hände.

Vi går sista biten eller om hon ändra vilket café hon tycker vi skall gå till. Hittar iallafall fram till ett väldigt trevligt litet café, stolarna var inte de mest bekväma i världen menpå det hela helt ok. Vi pratar och skrattar och pratar ännu mer, i tre timmar sitter vi där innan båda börjar bli så pass trötta att vi nog borde ta oss hemåt.

Åker spårvagn tillbaka, och innan jag går av så frågar jag "maybe we can do this again", och hon svarar "yeah, maybe"....  suck, jag ger upp.

Jobb har varit precis så stressigt som jag förutspådde, och jag börjar se fram emot en vecka fritt från det.