Vissa dagar
Vissa dagar då bara vet man att det kommer hända saker.
--------------------------------------
Började med att när jag var på väg till metron för att åka till jobb så kommer det mot mig, i hög fart, en kille på en stor gräsklippare. Och inte nog med det han har tysk marschmusik på högsta volym kommande ur en bandspelare han har silvertejpat på sin gräsklippare. Tyckte mig även se ett par röda fläckar på gräsklipparen så jag höll mig undan.
--------------------------------------
Kom till jobb och min dag av träning visar sig vara fem dagar i sträck av träning. Fem dagar i sträck av repetering av vad jag redan vet, iallafall dagens övningar var det inte en enda ny grej. Och det dröjde ända till klockan 13 innan vi började få dagens träning. Paul Mendoza som han som utbildar oss heter, visade sig vara sympatisk och hade en begåvad engelska, men så var han inte tjeck heller.
--------------------------------------
Var ju menat att jag och Norma skulle ut och äta ikväll.. det blev inte riktigt så. För under dagens träning så kom jag och Katarzyna överens om att gå på bio och se filmen om Ray Charles. Jag kollade av med Norma om det var ok och vi bokade om vår middag till Torsdag istället.
--------------------------------------
Så direkt efter jobb åkte jag och Katarzyna och åt lite, jag tog henne till Velryba. Blev ett litet missförstånd om osten hon beställde, men nu vet jag hur det är till nästa som kommer. Det var inte friterad ost utan bara en liten skål med riven ost, säkerligen väldigt trevlig om man äter pasta eller något men inte när man äter sallad. Efter det traskade vi bort till bion, en trevlig liten promenad, och hon har vett nog att gilla småbakelser så vi stannade givetvis till på ett litet konditori. Bion var den samma som jag tittade på bollywood filmen, hon ville se någon mindre bio än de stora komplexen och eftersom jag varit runt lite med australiensaren så visste jag ju var de låg. Under större delen av filmen får jag vila min arm på hennes ryggstöd, en ganska behaglig känsla. Så det blev 13 timmar Katarzyna idag och man kan inte säga att jag led precis.
-----------------------------------
Tyvärr kommer hennes spårvagn precis när vi kommer ur bion, plus att en av personerna som hon bor med väntar på henne på en restaurang lite längre bort i staden, eftersom de har bara två uppsättningar nycklar.
----------------------------------
På väg till metron vid Vaclavske namesti så kommer en prostituerad fram till mig, vanligtvis slipper jag dem och är väldigt nöjd med det. Men den här är en envis en, lämnar mig inte fred utan pratar och går med mig, pratar om sitt livshistoria och hennes katt. Måste säga att hennes livshistoria inte var det minsta hemsk inte när hon berättade den iallafall, hennes katt dock den lät hemsk. Självklart hade jag en hand på min plånbok under hela tiden hon var i närheten. Ho lämnade mig dock ifred när jag tog mig ner till metron.
------------------------------------
Väl hemma så möts jag av goda nyheter, det galna folket från dalarna också kända som Hans och Ann-Britt kommer ner och hälsar på mig i slutet av juli. Väldigt goda nyheter, som avslutning på en händelsrik dag.
--------------------------------------
Började med att när jag var på väg till metron för att åka till jobb så kommer det mot mig, i hög fart, en kille på en stor gräsklippare. Och inte nog med det han har tysk marschmusik på högsta volym kommande ur en bandspelare han har silvertejpat på sin gräsklippare. Tyckte mig även se ett par röda fläckar på gräsklipparen så jag höll mig undan.
--------------------------------------
Kom till jobb och min dag av träning visar sig vara fem dagar i sträck av träning. Fem dagar i sträck av repetering av vad jag redan vet, iallafall dagens övningar var det inte en enda ny grej. Och det dröjde ända till klockan 13 innan vi började få dagens träning. Paul Mendoza som han som utbildar oss heter, visade sig vara sympatisk och hade en begåvad engelska, men så var han inte tjeck heller.
--------------------------------------
Var ju menat att jag och Norma skulle ut och äta ikväll.. det blev inte riktigt så. För under dagens träning så kom jag och Katarzyna överens om att gå på bio och se filmen om Ray Charles. Jag kollade av med Norma om det var ok och vi bokade om vår middag till Torsdag istället.
--------------------------------------
Så direkt efter jobb åkte jag och Katarzyna och åt lite, jag tog henne till Velryba. Blev ett litet missförstånd om osten hon beställde, men nu vet jag hur det är till nästa som kommer. Det var inte friterad ost utan bara en liten skål med riven ost, säkerligen väldigt trevlig om man äter pasta eller något men inte när man äter sallad. Efter det traskade vi bort till bion, en trevlig liten promenad, och hon har vett nog att gilla småbakelser så vi stannade givetvis till på ett litet konditori. Bion var den samma som jag tittade på bollywood filmen, hon ville se någon mindre bio än de stora komplexen och eftersom jag varit runt lite med australiensaren så visste jag ju var de låg. Under större delen av filmen får jag vila min arm på hennes ryggstöd, en ganska behaglig känsla. Så det blev 13 timmar Katarzyna idag och man kan inte säga att jag led precis.
-----------------------------------
Tyvärr kommer hennes spårvagn precis när vi kommer ur bion, plus att en av personerna som hon bor med väntar på henne på en restaurang lite längre bort i staden, eftersom de har bara två uppsättningar nycklar.
----------------------------------
På väg till metron vid Vaclavske namesti så kommer en prostituerad fram till mig, vanligtvis slipper jag dem och är väldigt nöjd med det. Men den här är en envis en, lämnar mig inte fred utan pratar och går med mig, pratar om sitt livshistoria och hennes katt. Måste säga att hennes livshistoria inte var det minsta hemsk inte när hon berättade den iallafall, hennes katt dock den lät hemsk. Självklart hade jag en hand på min plånbok under hela tiden hon var i närheten. Ho lämnade mig dock ifred när jag tog mig ner till metron.
------------------------------------
Väl hemma så möts jag av goda nyheter, det galna folket från dalarna också kända som Hans och Ann-Britt kommer ner och hälsar på mig i slutet av juli. Väldigt goda nyheter, som avslutning på en händelsrik dag.
Kommentarer
Trackback
