benaiah

Stesti, som jag hade anat handlade inte alls om någon lycka, utan det var en melankoliskton som gick genom hela filmen, efter den ena olyckan efter den andra. Men där fanns alltid hopp och man gav aldrig upp när man tittade, inte ens i slutet. Det kunde likväl varit en svensk film, mycket av spelet och ångesten kändes igen från svenska dramafilmer. Ibland får jag för mig att Sverige och Tjeckien har mer gemensamt än man tror.

Rachel och jag gick och käkade ltie efteråt, och sedan en sväng till Sångaren, innan det var dags att åka hem och sova.

Idag onsdag är den viktigaste händelsen att Sverige går till VM i fotboll. Själv skall  jag bara ta det lugnt tror jag. Imorgon är det premiär för den nya Wallace and Gromit filmen har jag för mig...den är given att titta på isåfall.