Blev ingen långvarig tid i fängelset

Jag läste mitt mejl väldigt noga och kollade ännu mer utstuderat på en karta över Prag. Kände mig övertygad om att jag skulle hitta ganska enkelt till Olsanska där immigrationspolisen har ett flertal hus och kontor.

Tog mig med metro och spårvagn, och när jag väl kom dit så var det bara att följa strömmen av asiater och ukrainare. Jag kom till ett kaos av människor och köer, och då var jag bara inne i en av entréerna, entré B som mejlet sade. Sedan skulle jag vänta vid kaffemaskinen till höger, den var enkel att hitta. Stod där till 5 minuter efter bestämd tid. Då tänkte jag, jag skrev ju upp telefonnummret till personen så då kan jag testa att ringa. Ringer och hon svarar, jag får fram i vimmlet av människor att nu är jag framme i Olsanska, då säger hon, men du skall ju vara i Pankrac (Pankrac betyder fängelse).

Hon säger att hon skall vänta på mig och att det inte är någon panik men att jag ändå borde skynda mig. Det blir att tänka snabbt, jag har ju ingen karta när jag är ute och går numera. Så jag är lite imponerad av mig själv hur snabbt jag tar mig fram till Pankrac, och väl där har hon gett lite instruktioner som hon nog gett både en och två gånger förut, för de tar mig rakt till polisen. Vet inte exakt vad de är för skillnad på de olika kontoren, men jag såg ett antal EU flaggor på det här kontoret. Kvinnan som väntade på mig tillhör en agentur som jobbar för bland annat accenture, så jag gissar att hon är hos polisen ganska ofta. Hon hejade på lite människor som jobbade där, och vi fick gå före i kön. Det var bara ett finskt par som muttrade lite, jag tog inte tillfället i akt och avslöjade inte att jag var svensk, då hade de väl dragit kniv mot mig och kastat mig i saunan.  :)

Nu har jag ett 5-årigt uppehållstillstånd i Tjeckien, jag har fått ett rosa tjeckiskt pass som gäller som identifikation i Tjeckien. Jag har fått min första stämpel i mitt normala pass. Så lite coolt är det. Men jag tror allting har gått mycket lättare att det skötts genom jobb. Man kunde se pappershögarna vissa bar omkring på, jag avundas dem inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0