benaiah

Jag kunde sagt upp mig på ett mindre provocerande manér, men att hon nu slutar säga hej är bara löjligt. Inte helt överraskade då jag har hört lite historier innan.

Så hur jag sa upp mig..

Under veckan hade jag en del skiftande uppfattningar om vad mitt jobb var, än vad min chefer hade. Men är det inte cheferna som borde veta vad mitt jobb är, nja.. inte så enkelt i det här fallet då i praktiken de har noll koll på vad jag gör eftersom jag är den ende som arbetar i det programmet som jag gör.

Så under veckan har jag mejlat fram och tillbaka med mina chefer om det här. När tydligen tålamodet hos dem brast och de bad om ett möte med mig på fredagen för att diskutera mina arbetsuppgifter. Vilket i sig är ok, men när jag sedan får besked från vänner som sitter nära cheferna, om att de skall "sätta dit mig". Och kunna skylla på mig till högre chefer. De ringer IT avdelningen för att kolla upp min dators internethistoria för att kunan visa att jag surfar, vilket alla gör.

Så då på torsdagskvällen bestämde jag mig mer eller mindre att det får räcka. På morgonen så fyllde jag i pappren att säga upp mig.

Sedan på mötet så hade vi först en trettio minuter lång diskussion om det mesta. Jag mot de tre, så kändes en aning jobbigt. Men efter det var klart kändes det som vi inte löst något och stod fortfarande mil från varandra. Så då vände jag på pappret och sa att jag vill ha detta underskrivet. Zuzana, den högsta blev helt galen och började vifta med ett finger i luften och jag undrar om inte hon hade kallat mig både det ena och det andra om inte en av de andra hade avbrutit henne. Sedan ville hon inte skriva på pappret utan sa att de skulle till personalavdelningen, när jag protesterade fick jag medhåll från en av de andra cheferna som skrev på pappret.