benaiah

Var ute i lördags igen, nu börjar det bli en ovana.

Jag började med Sångaren som förra Lördagen, mest som en lugn start. Och där var lite mer människor jag kände den här gången så det var ok. Visste inte exakt vad jag skulle göra, hade snackat lite löst med både Arlette och Gävle om att hitta på något. Arlette hade besökar utifrån och Gävle visste inte säkert vad han skulle göra.

Men på kvällen bestämmer jag mig för att träffa Gävle, och två kompisar till honom, en britt, fotbollspelare och hans flickvän en amerikanska Sarah. Vi träffas på Karlovo Namesti som är ganska nära till Sångaren, de vet tydligen ett coolt ställe där. Så tar mig dit och möter upp med dem. Det coola stället är lite av en överraskning, ingen aning vad det heter, inte så viktigt. Det intressant är vad det är, hemma hade det varit en liten korvkiosk, här är det en en mindre nattklubb. "Stort" som ungefär den lilla snabbmatsgrejen vid Idrottsplatsen i Lund. De hade slängt upp mixerbordet på fotbollspelsbordet, och sedan fanns det väl 12 sittplatser eller något. Och stället är fullpackat med kids, känner mig lite som farfar där inne. Men det är rätt bra ös och dj:arna håller igång rätt bra, och givetvis kan man köpa öl där. Men efter ett tag så känner jag att det räcker så säger hej då och går tillbaka till Sångaren.

Väl där så möter jag Mr Anderson, killen som jag var på fotboll med, så det passar bra, sitter där och dricker öl i godan ro. När Arlette skickar ett meddelande och tycker jag borde dyka upp och ta en öl med henne och de hon är ute med. Låter ju jättebra, bara ett ställe jag aldrig varit på förut. Men jag frågar efte vägen i baren och beger mig.

Efter en liten gångtur vet jag att jag är nära, men hittar inte riktigt rätt. Då frågar jag en kille som är ute och går med sin hund om han vet vart det är. Det här tycker jag är underbart och jag undrar om samma sak hade kunnat hända i Sverige. Klockan är 1.30, jag är inte nykter och han är ute och går med sin hund.

- (Jag) Prominte mluvim anglitcky? (Ursäkta pratar du engelska?)

- (Han) Yes, no problem.

- (Jag) Do you know where this club is?

- (Han) Hmm.. Im not certain, if you tag along I willl check a map and we will see, btw where are you from?

- (Jag) Sweden.

- (Han) Jaha, då kan vi ju prata svenska istället, jag har bott 20 år i sverige.

Jag hakar på honom upp till hans lägenhet, där hans flickvän/hustru är vaken, och undrar nog mest vad drar min kille hem nu. De kollar karta, men inte nog med han hänger med ner och visar mig vart det är. Nu är jag ju tacksam och har sagt det hela tiden, men han insisterar att jag skall lägga till honom i min telefon, och det gör jag men inte säker på att jag kommer ringa.

Väl där så träffar jag Arlette, lagom timing till att alla hennes kompisar går.. Så vi sitter och snackar, och dansar lite. När det senare dyker upp en kille som jobbat tidigare på mitt jobb på den italienska avdelningen. Har varit och festat med honom en gång innan, och han har två kompisar med sig. De slår sig ner med oss men snakar mest med varandra bara vilket passar mig. Det blir bara mer snack och mer dans med Arlette, tills de stänger kl 4.

Jag följer henne till IP Pavlova där hennes buss går. Dels för det är trevligt och jag vill, men det tar också lite tid så jag slipper vänta så länge på Metron.  Tar en nattspårvagn till Andel och lagom framme där till att ett av de första metrotågen tog mig hem. Kvart över fem var jag i säng...

Och kl 12 satt jag och väntade på min mat på brunchen. Det var lite roligt, för Julie dök inte upp och inte kanadensaren och hans flickvän heller så näre jag kom satt bara tjeckiskan Ilona, träffat henne ett par gånger, tokvacker, lång blond och intelligent. Så ett tag tror vi bara det är vi två som kommer, men nopes det dyker upp en massa nytt folk och det är hur trevligt som helst. Även om jag är lite trött.

Arlette hade varit perfekt, hon är rolig, trevlig och söt... men som alltid blir vi säkert bara vänner som vanligt.