benaiah

Ok, det här blir nog ett låååångt inlägg.

 

Fredag, Resan dit

 

Hoppar vi tillbaka i tiden till fredagen den 9:e juni. Jag beger mig hemifrån på väg mot München kl. 11.00. Tåget går först kl. 13.15 men jag skall passa på att äta lite innan.

 

Väl på stationen får jag tacka nej till fyra olika personer som lite sådär diskret försöker sälja klockor till mig. Inte så illa att de har de upphängda på insidan av rocken utan de har fodralen till dem med. Värst var kvinnan som inte fattade ett nej.

 

Första delen av resan till gränsen till Tyskland går väldigt bra. I min kupé så sitter sex personer som inte känner någon av de andra vilket innebär att alla sitter tysta och läser eller försöker sova. Jag har dessutom en fönsterplats och kan njuta av den vackra naturen som flyter förbi utanför.

 

När vi når sista stoppet i Tjeckien så har alla hunnit gå av, bara jag som är kvar när vi passerar in i Tyskland. De kollar passet, en tjeckisk och en tysk tulltjänsteman samtidigt. Men det verkar som de tar olika allvarligt på det hela, tjecken spänner ögonen i mig och grundligt kollar passet, tysken gäspar.

 

Andra stoppet i Tyskland är Schwandorf, denna enorma metropol som jag i mina vildaste drömmar aldrig trodde skulle påverka mitt liv något. Men jo… jag sitter kvar och på går en nunna som sätter sig i samma kupé som mig. Efter några minuters färd börjar jag ana oråd, jag frågar om hon kan engelska. Det kan hon inte, vad lär de ut på klostren nuförtiden. Men jag frågar på knagglig tyska om jag är på väg mot Regensburg. Det är jag inte, jag skulle ha bytit i Svanby (Schwandorf). Men hon tar ett intresse i mitt dilemma och far upp och springer iväg och hämtar konduktören och förklarat och talar å mina vägnar.

 

Det enda att göra är ju att gå av på nästa och åka tillbaka, så jag går av i Amberger, också en av de tyska jättestäderna. Och får ta ett lokaltåg tillbaka till Svanby, jag köper ingen biljett tänker att jag kan nog snacka mig ur knipan om det skulle bli någon. Konduktörskan på tåget ignorerar mig helt när hon går förbi och undrar om det är några nypåstigna, jag andtränger mig väl inte för att fånga hennes uppmärksamhet. Men jag undrar möjligen om konduktören på det första tåget kontaktat henne.

 

Väl i Svanby igen så hittar jag återigen ett lokaltåg som för mig vidare mot Regensburg. Och dessa lokala tågen stannar överallt. Eggmühl visste jag absolut inte att det existerade innan den fredagen.

 

I Regensburg så byter jag till ett nytt tåg mot München, återigen ett lokaltåg, men tar iaf chansen att sätta mig på andra vån. i detta dubbeldäckar tåg. Här jag får första antydan om att VM i fotboll börjat, där det står när tågen går och kommer så rullar en text undertill med resultatet mellan Tyskland och Costa Rica, 2-1 var det just då.

 

Jag når München ung. 20.20, lite drygt en timme senare än beräknat. Möts av ett hav utav lyckliga tyskar efter premiärsegern och ”Deutschland!” ekar det om och om på stationen.

 

Återigen är det dags att byta tåg, går och köper en biljett till en by söder om München, Holzkirchen. Och får tydliga instruktioner vart jag skall gå, men för säkerhetsskull så dubbelkollar jag med ett tyskt par som sitter på tåget. Klockan är ca. 21.30 när jag når fram till Holzkirchen och jag skall ringa och säga jag är framme. Jag kunde ju varit smart och ringt tidigare men så klok vart man inte.

 

Tar telefonen, testar, kommer inte fram. Testar olika sätt att slå numret, men inget funkar. Jaha, nu står jag i Holzkirchen, kan inte ringa, men det är sommarvarmt ute så det är skönt. Jag hittar en tjej med en mobil, frågar snällt om det går bra att låna den, låter henne slå numret så hon inte tror jag slår ett annat nummer. Kommer fram till brudgummen, och kan nog höra en liten lättnad i hans röst. Var ju ändå drygt en timme senare än jag egentligen skulle ha hört av mig.

 

Hämtas en kvart - tjugo minuter senare av brudgummen och han kör mig till där bror och Emma väntar och där hela firandet av bröllopet skall bli. Berghof (Bergsgård/Fjällgård), ligger uppe på en kulle (berg för en skåning), mycket vackert beläget med en fin utsikt åt många håll, vid foten av Alperna. Mycket trevligt att träffa bror och emma där, det blir en ganska snabb nattning efter jag kommit fram, vi är alla rätt trötta och det har hunnit bli sent. Vi sover alla tre i samma rum, men det känns inte trångt.

 

Jag vet inte om jag snarkar, men min bror gör det iaf… :)

 

Lördag, Bröllopet.

 

Vi vaknar och går ner och äter frukost, trevligt att vara tillbaka i ett land med riktiga frallor. De finns i Tjecken med, men man får leta lite efter dem.

 

Det är en grupp av vänner till bruden och brudgummen som står för förberedelserna, och vi hjälper till lite lätt med dem. Tydligen hade bror och emma hjälpt dem att vika servetter, nästan hela förra dagen om jag förstod det rätt. Men de vart fina.

 

Vi åker tidigt till kyrkan, just av det skälet med. Alla får en liten blomma att sätta på klänningen eller kavajen. Vänster sida ogift, höger sida gift, inte helt säker på traditionens ursprung, men schysst dejtingservice.

 

Binds även små band på antennerna på alla bilar så det syns att de hör till bröllopet, fast det är mer viktigt till efter ceremonin.

 

Ceremonin är rätt lik svensk tyckte jag, även om det fanns en del saker som var annorlunda. Den var lite längre, bruden och brudgummen satt ner under större delen av ceremonin. Och sedan hade på slutet ett tillfälle att gå fram och gratulera, tända ett ljus och låta det flyta i vatten.

 

Efter ceremonin så åkte vi i en konvoj av bilar och det gällde att tuta en del. På vägen möttes vi av leende människor. Blev en hel del bilar med över 80 gäster på Berghof.

Väl framme så finns där ett band som spelar lättsmulten polkamusik i bakgrunden och bruden och brudgummen måste klippa ett hål i form av ett hjärta för att komma till trädgården och där bröllopstårtan väntade. Och inte bara bröllopstårtan, där fanns massor med olika kakor och bakelser. Jag nöjde mig med en bit av bröllopstårtan, vi skulle ju käka middag inte alltför lång tid senare.

 

Hann hände fler saker innan den började dock. När vi fikar med tårtan så får vi se första akten på ett drama, några av parets vänner har klätt ut sig till personer från medeltiden. Och klampar in på festen, det är den lokala länsherren Valdemar som är gruvligt upprörd över han inte blivit inbjuden på bröllopet, och därför kräver han prima nocte (första natten med bruden) om de inte löser ett antal utmaningar som ställs till dem under kvällens gång. Den första uppgiften var att tillsammans såga itu en stock.

 

Fortfarande innan middagen så är det ett litet firande i en annan del av huset där vi dricker vin/vatten och lyssnar till bandet. Och det är här vi fastställer om vi någonsin tvekade förr så behöver vi inte tveka längre, vi är i Bayern.

 

Först därefter så går vi och sätter oss till bords.

 

Här skilde det sig också en del från vad jag är van vid, inte att man själv fick gå och hämta maten, var en vettig lösning. Utan det var det att förrätt och huvudrätt serverades samtidigt så om man ville så kunde man helt enkelt hoppa över förrätten.

 

Förrätt

Kräuterzuppe (stavning?)  var en örtsoppa, smakade helt ok.

 

Huvudrätt

Så kunde man välja lite olika.. kommer inte ihåg allt men, Lamm som nog tillgjorts hela dagen, svinstek, potatis, sås och sockerärtor. Har för mig det var mer.

 

Efterrätt

Den rörde jag aldrig för jag var för mätt, har för mig det var glass och chokladmousse, men här sviker minnet mig.

 

Efter middagen så började dansen, foxtrot om jag förstod det hela rätt. Min musiksmak och den som spelades på festen kanske inte helt går hand i hand.

 

Skall sägas det att på vår hörna av bordet så var det rätt kul, för det var fler personer som varit i Lund och studerat som jag kände igen. Två killar och en tjej som spelade innebandy med oss på Tunahallen. Så det blev en del svenska på vår del av bordet, men blev aldrig läge riktigt för att sjunga ”skål för denna hörnan”.

 

När klockan blev midnatt så var traditionen tydligen att brudparet skulle dansa till en sång (Något med ”jag behöver dig” fast på tyska:) och sedan fick de inte vara med på festen längre. Samtidigt som de dansar så skulle de andra närvarande sakta gå närmre paret med ett ljus i sin hand samtidigt som det var helt nedsläckt i lokalen. Sedan ställde alla upp sig och byggde en tunnel för brudparet, genom att ställa sig mittemot varandra och hålla upp sina armar.

 

Relativt kort tid efter det, för festen fortsatte om man ville så gick de tråkiga svenskarna och la sig.

 

Söndag, Utflykt och resa hem

 

Jag brukar vakna tidigt men, det är skönt att ligga där och ta det lugnt. Så jag somnar om, vilket resulterar i att jag är siste person till frukosten. Men det fanns fralla över till mig med.

 

Efter frukosten börjar människor bege sig hemåt, vissa skall långt och det tar ett tag att åka. Vi hjälper till med den sista städningen och till slut är det bara sex personer kvar. Jag, bror och emma, brudparet och en tjej som heter Antonia.

 

Vi åkte på en utflykt upp i bergen för att titta på utsikten och på ett vattenfall. Fantastiskt vacker natur, till och med en stadspojke som mig uppskattade den, ruggigt mäktigt vackert. Och massor av folk på motorcyklar, tydligen uppskattat att köra på motorcyklar på serpentinvägarna med den naturen omkring sig. Förstår det.

 

Och vattenfallet var vackert det med, även som vi alla tre skåningar påpekade vi är inte helt vana att stå på bergsluttningar och lite yrsel vart det.

 

Sedan for vi mot München, jag hade glömt mitt papper med tiden när mitt tåg åkte tillbaka och efter strulet på ditresan ville jag vara säker. Så kommer i ganska god tid till stationen, och jag går in och pratar med de på informationen. Jag tänker be om att få ett papper på exakta byten och vilka spår jag skall till. Nu skall det inte bli några missar. Får svaret... det är inga byten. Hem kan jag tydligen åka hela vägen utan ett enda byte, nästan så jag är besviken.

 

Blir en kort tid där jag käkar något innan jag går på tåget och pratar med de andra, sedan blir det avsked och jag går på. 16.44 lämnar det huvudstationen i München och än en gång passerar jag ett stopp som jag tycker har ett coolt namn, Donnersbergersbrücke (Åskbergsbron, Thundermountain bridge).

 

Resan hem, blir varm, eftermiddagssolen ligger på och det är fullt i kupén. Innan vi skall in i Tjeckien så går hälften av i alla fall, och kvar bli jag, en britt och en australienska.

 

Britten en 23 årig kille, är helt deppig. Och under resan får jag och australiensiskan fungera som någon form av stöd, britten hade varit ute och rest själv i tre veckor. Och tyckte inte han hade något att återvända hem till. Jaja, han var rätt trevlig, och vi var snälla ända till slutet när vi skrämde upp honom lite om tjuvar i Prag. Hon bodde i Prag jobbade med att lära ut engelska, när hon inte jobbade med det hon ville göra, specialeffekter på film. Hon hade ett par roliga berättelser, och verkade ha rätt bra koll på att få det att se ut som någon blir skjuten. Trevlig kvinna. Jag gick av på en station tidigare än dem.

Och strax efter 23 kommer jag innanför dörren… och är jättetrött, nästa morgon väntade jobb.