benaiah

Jag kanske träffade någon på nattbussen...

Två filmer idag, The Squid and the Whale och Junebug. Bläckfisken spöade skiten ur Junebug, men Junebug var ingen dålig film.

Många scener i Bläckfisken som man bara satt och tänkte "nej, gör det inte", en väldigt dysfunktionell familj. En skilsmässa som går illa hoppas jag, om detta skulle vara det normala är det sorgligt.

Junebug var mer bara fascinerande för det låg längre bort från en själv, de amerikanska södern kan lätt jämställas med ett fundamentalisktiskt land i mellanöstern, det enda som riktigt håller dem samman är kyrkan.

Mellan filmerna åkte jag och Gävle till IKEA och käka köttbullar, potatis, sås och lingonsylt.

Efter filmerna så hade jag bestämt med tjecken-som-pratar-lite-svenska på jobb och hans flickvän att vi skulle gå på Futurum en nattklubb. Jag gillar dem, men mer på jobb.. på nattklubb är de inte riktigt hemma, och de förväntade sig att jag skulle hålla dem uppe. Men det funkade inte alls, när jag dansade med dem så började de hånglas så man dansade själv. Efter ett tag tröttnade jag och splittrade upp från dem, träffade ett gäng tjeckiska studenter istället. De var riktigt trevliga.. och kanske hör något mer från dem. Men efter ett tag kände jag för att åka hem.

Väntades på nattbussen och endast en tjej sittande på bänken brevid så slår fylletobbe till. Jag frågar om hon kan prata engelska och undrar om det här är rätt hållplats för mig att åka hem (vet mycket väl att det är det). Men hon svaraar glatt och frågar vart jag är från och snabbt så kommer vi igång med diskussion om det ena och det andra. Hon jobbar för Siemens, inte alls långt från var jag jobbar och hon gav mig hennes visitkort och tyckte att jag skulle mejla henne. Det kändes väldigt bra faktiskt, hon var trevlig och verkade smart. Kommer absolut mejla på måndag. Janka heter hon.

Nej, nu är det dags att sova, om nio timmar skall jag titta film igen.