benaiah

Städa, städa, städa, jo det blev faktiskt en del städande innan Munka och Anne dök upp på kvällen. Deras plan landade 20.30 och jag räknade kallt med att de skulle ha baggage med sig, så jag blev lite paff när telefonen ringde när jag satt på bussen. Och Anne glatt frågar vart jag är..  Då hade de varit så lömska att bara ha handbaggage med sig. Men jag var där rätt fort.

Blev en lugn kväll, satt på min lokala restaurang och åt, drack och pratade en del.

Först åkte vi in till Café Louvre och åt frukost och planerade lite dagen. Det bestämdes att vi skull ta The Tobbe Tour. Vilket innebar tre stycken destinationer, tre stycken utsikter över Prag.

Den första var Vysehrad, vilket är ett gammalt område som en gång hade ett äldre slott än det som kallas Pragslottet. Där finns en kyrka och en stor park, men även en kyrkogård dit de flesta kända från Tjeckien hamnar; Dvorak, Smetana, Capek mm. Men man har även en mycket vacker utsikt över floden och den delen av Prag. Man förstår varför folk vill bygga högt upp för att få den mäktiga känslan att titta ut över en floddal.

Från Vysehrad tog vi oss en sväng inom huvudtågstationen och köpte biljetter till de kommande dagarna.

Därefter tog vi oss upp till Letna och deras lilla ölpark. Och därifrån är det också en mäktig utsikt, här mer över de centrala delarna och man ser allt takspiror och torn som sticker upp över gamla staden. Letna är riktigt stor park men vi höll oss bara i utkanterna, och njöt av en svalkande öl. Vädret under alla dagarna var väldigt trevligt.

Från Letna, skulle vi till Zizkov-kullen och se världens största häststaty. Innan dess stannade vi till på en restaurang för att käka, vi hittade ett ställe som heter Pivovarsky Klub. Som hade gått in för att ha ett brett ölsortiment, men det var inte vidare billigt. Vi käkade där och samlade krafter innan vi skulle gå upp på kullen. För det får man göra här, gå uppför och det är ganska brant. Men att det ligger lite off och man måste ta sig upp på det här sättet gör att inte så många har sett statyn på nära håll, de flesta turister tar sig till mer bekväma attraktioner. Vi tog oss upp, och pustade ut, glada att vi införskaffat vatten innan klättringen. en del fotograferande så börjar plötsligt en av tjeckerna prata med oss, på norska. Han hade jobbat där ett antal år, men nu bodde han här, och hade tydligen fått en stroke. Han berättade lite historia om Jan Zizkov som sitter på hästen.

Efter Zizkov-kullen drog vi oss hemåt för att vila en timme, vi skulle ju ut på nattklubb senare på kvällen.

Så ut, vi tar oss till Fraktal där vi normal äter brunch för det är nära till nattklubben vi skall ut på. Där dricker vi en del öl, Gävle dyker upp först av de andra som skall med. Och vi snackar en del och njuter av ölen. Senare kommer de tjeckiska tjejer och även holländaren från jobb. Det är Jana (hon som har den där blicken), Jitka, hennes kompis Bara och tre kompisar till Bara. Så gott om tjeckiska flickor. Baras tre kompisar går till klubben i förväg och vi andra sitter kvar på Fraktal ett tag och dricker och pratar, men så småningom går vi iväg med. Klubben heter Mis Mas, och har flera dansgolv. Men usch vad vi inte gillade stället, snittåldern på de som var där låg runt 18-19 år, små parvlar överallt omkring oss. Och vi bestämmer oss ganska fort om att vi skall gå.

Vi får leta upp de andra och säga att vi skall gå, och när jag hittar Bara så är hon lite onykter och säger att hon skall säga något till mig. Det visar sig att efter kvällen i Kladno (fotbollsmatchen) så har hon haft en dröm där vi kyssts och att det var bra. Jag kommer inte ihåg exakt vad jag säger men vi var ju på väg därifrån, så vi går. Men på väg mot spårvagnen berättar jag för Anne, Munka och Gävle vad hon sagt så får jag bannor av magnitud för jag/vi gått. Så jag ordnar fram hennes mobilnummer och sms:ar lite med henne under tiden vi tar oss hem. Sedan sover trötta skåningar.

Dagen innan var vi ju och köpte tågbiljetter, så nu skulle vi skulle vi ut och åka. Anne när hon studerade en termin i Wien så hade hon en tjeckisk kille på sin korridor, så nu skulle vi besöka honom i hans hemstad Plzen, och på vägen stanna till vid slottet Karlstejn.

Vi åkte ganska tidigt om man ser på hur länge vi var vakna. Tar bara ungeför en halvtimme att åka till Karlstejn, tar lika lång tid att gå upp till slottet. Och visst var det turistigt på vägen men inte så påträngande som jag trodde. Och slottet i sig var väldigt fräckt, stort och mäktigt. Två gånger hade någon försökt inta slottet, en gång av Husiterna i inbördeskriget, men de gav upp efter 7 månaders belägring. Och den andra gången av svenska trupper i slutet av 30-åriga kriget. Vi tog iaf två tredjedelar av slottet, men det har aldrig helt blivit intaget.

Sent på eftermiddagen åkte vi vidare mot Plzen, där vi mötte upp med Korridoraren och hans flickvän Misa. Vi kom mitt i firandet av segerdagen i andra-världskriget och att amerikanarna kom till Plzen och gjorde det fritt från tysk ockupation. Så det var mycket folk, och en stor scen på torget. Vi åt på en restaurang som översatt hette Malthuset, och det var en schysst atmosfär därinne, som man skulle kunna föreställa sig i ett rollspel, mörkt, medeltidsmusik och glad stämning.

Vi fick sova hemma hos flickvännens föräldrars lägenhet, mycket snällt.

Vi vaknar och åker till Pilsnerbryggeriet. Där den ursprungliga pilsnerna kommer ifrån, kändes överväldigade att gå på så klassisk mark. Tyvärr fanns det ingen engelskguidning förrän på eftermiddagen, men vi hakade på en fransk rundtur istället. Anne fick stå som tolk, fast tycke både jag och Munka förstod en hel del, kanske hjälpte en del att vi kunde grunderna rätt bra. Den franska rundturen bestod märkligt nog av en hel del österrikare, ett mysterium vi aldrig förstod. Den ofiltrerade ölen vi fick smaka, var inte så bra i början men efter ett par klunkar hade man vant sig och den var rätt ok faktiskt. Vi åt på deras restaurang efteråt och det smakade väldans bra.

Efter bryggeriet gick vi en liten runda på stan innan Korridoraren mötte upp med oss, och vi allihop åkte mot Prag igen.

Väl hemma var det vila ett tag som gällde, man blir lite seg efter allt gående och nya intryck.

Men vi tog en runda till in till Prag på kvällen, Anne och Munka ville se Karlsbron upplyst på kvällen. Så först satt vi på Slavia Café, som ligger bra till men är inte särskillt trevligt tyvärr, och sedan gick vi ut vid bron som går över där, helt klart en av bästa ställena för se bron, slottet och nationalteatern. Tyvärr var inte bron upplyst, men de andra var, slottet är helt magiskt när man ser det därifrån. Sedan bar det av hemåt igen. Ivrigt planerande av sista dagen.

Jag hade en gjort en rutt för dagen, och var ganska nöjd med mig själv. Men den planen gursades direkt då de höll på att renovera Café Imperial, vilket det inte stod något om på deras hemsida. Vi går vidare till det Kommunistiska Museumet som hade öppet och var väldigt intressant. Mäktigt att se bilderna från 1989 från sammetsrevolution, att se de gatorna man går på var och varannan dag fyllda med människor och poliser. Det är mycket imponerande med obeväpnade i det närmaste passiva revolutioner, känns som om det finns hopp fortfarande för mänskligheten.

Vi går vidare och än en gång grusas våra planer lite då glasstället vi skall äta glass öppnar senare.  Vi äter en snabb lunch på en nästan hemlig tjeckisk lunchrestaurang, maten kanske inte är den bästa, men det är billigt och vi får maten snabbt. Så snabbt att vi ändå får vänta på att glasstället skall öppna.  Men det är värt väntan, glassen där är mycket god.

Mätta och belåtna åker vi vidare till Andel, där jag och Munka lämnar Anne i köpcentrat och vi går och sätter oss på Lokalblok, och dricker öl och Munka skriver lite vykort. Tiden springer iväg och flyget närmar sig, möter upp med Anne i köpcentrat. Och tar tunnelbanan hem, samlar ihop det sista. Och åker vidare till Zlicin, där jag lämnar dem när de går på bussen till flygplatsen.