Grattis Carina
Annars, det mesta är som vanligt. Mycket att göra på jobb även om det sakta går bättre, bara det att vi skall börja använda ett nytt program för allting den 1:e februari, vilket innebär att det kommer bli en stor röra. Och ingen har tillåtelse att vara ledig.
Tiia är trevlig, men vi får se om det blir något mer än det.
Rollspelet går bra, sakta men säkert börjar vi vänja oss vi vid varandra. De två killarna jag spelar med är vana med mycket mer action. Men de har börjat uppskatta stämningen.
Sett en del romantiska komedier av någon aledning, bara lsumpat sig så, en fick jag fribiljett till och den andra snubblade jag och Gävle in på.
Har inget planerat för helgen, men idag skall jag kolla upp vilka filmer som har premiär imorgon.
Berätta mer om filmerna, vilka var det och var de något att se? Det är förtvivlat ont om filmer i kategorin romantiska komedier som jag kan uthärda, samtidigt som det är Annes favoritgenre, så om det finns något sevärt vill jag absolut veta.
Själv blev jag positivt överraskad av Love Actually, en engelsk romantisk komedi som faktiskt är både romantisk och rolig, till skillnad från hollywoodvarianterna som brukar vara varken eller.
Jag är väldans glad att ha en flicka som INTE uppskattar dylik smörja.
Romantiska komedier tillhör även för min del en kopp te som jag inte gärna dricker. Anledningen är att de i allmänhet varken är särskilt romantiska eller speciellt roliga. Precis som med krigsfilmer finns det dock undantag. "Muriel's Wedding" kan varmt rekomenderas då den bitvis snubblar in i gengren svart komedi. Jag skall nu i dagarna även se om "Book, Bell and Candle" som jag mins som både söt, romantisk och rolig. Vi får se om jag minns rätt! :-)
Almodovars "Höga klackar" är en cool film. Såpasmaskig story med knäppa vändningar, intellektuell berättarkonst och så förstås kärlek.
Inte rubricerad som romantisk komedi, men är på sätt och vis det ändå. Kanske en bra kompromiss?
De två jag såg var; The Holiday och You, me and Dupree.
Den förstnämda var väl en mer romatisk komedi och lyckades ganska väl med det tyckte jag. Kate Winslet är alltid trevlig, men kanske bara jag som drogs med när jag satt där ensam i biomörkret.
You, me and Dupree är väl mer en komedi, inte den bästa om man säger så. Men tillräckligt med roliga sekvenser för att hålla den flytande. Grabbigenkänningsdelarna har alltid en viss charm. Och i den filmen kunde man ju vila ögonen på Kate Hudson.
