benaiah

Jag var i centrum i lördags med Emilie, men det enda jag märkte av hotet då var att jag såg två poliser med automatkarbiner. Jag visste om att det var därför de var där, förrän mor ringde på kvällen och upplyste mig.

Tjeckien är mer iblandat med USA och deras korståg än Sverige, men jag går inte omkring och är orolig. Enligt mig så är det totalt onödigt sätt att spendera energi. Då skulle man varit orolig att gå över gatan eller att bo nära ett kärnkraftsverk, och tänk på dem som bor i ett område som de vet förr eller senare kommer drabbas av en massiv jordbävning.

Om skit händer och jag är mitt i det, så har jag haft en löjlig massa otur. Men inte mycket att göra åt, man kan omöjligt skydda sig mot allt. Jag kan undvika att gå genom den mörkaste gränden men jag vill inte känna mig tvungen att sitta hemma.

Jag svammlar, men vad jag menar är jag är inte orolig här nere, och som jag och Munkapågen menade, den här nyheten hade nog inte varit en nyhet innan 11:e september.

Bara nio på morgonen men redan en del nyheter...

Först Rachel, australiensiskan, är på väg tillbaka till Prag, men först början på nästa år. Hon har sålt sin lägenhet där och skall flytta hit. Jag hoppas hon tar med sin nya bok, hade varit kul att läsa den, helst eftersom man själv är med i den.

Jag har fått ett datum som jag skall börja på den nya avdelningen, 16:e oktober. Men i mejlet stod även att kanske kommer jobba halvtid däremellan.

Sedan, hämtade ett underbart litet paket på posten den här morgonen. En bok och fyra påsar turkisk peppar, precis vad jag behöver nu när det är en aning deppigt. Tack syster.

Vecka av upp och ner...

Söndag förra veckan... middag och väldigt trevligt, men som tidigare skrivit inte mer än det.

Måndag, får höra att hon trodde jag skulle göra något, och att nästa gång skulle det bli bättre.

Tisdag, får höra att det inte kan bli något, men en att om jag ville kunde jag få en avskedskyss. Jag säger nej tack då jag känner att jag skulle bli mer ledsen av det. När vi går därifrån föreslår jag att vi kan hålla handen på vägen därifrån. Då blir hon nästan upprörd eftersom jag tackade ju nej till kyssen, och tobbe blir bara mer förvirrad.

Ondsdag, vaknar och världen känns hemsk, Andrea råkar låsa inne mig i lägenheten på morgonen så jag får hoppa ut genom ett fönster (vån. 1,5), med nycklar för att sedan gå tillbaka in i lägenheten. Pratar inte med fransyskan förrän sent på den dagen där hon säger att hon är ledsen över vad hon behövde säga dagen innan. Jag går till bio efter jobb för att glömma, och när jag kommer hem så står Andreas pojkvän med naken överkropp i köket. Onsdagen sög.. jag bestämmer mig för att ta ledigt på fredagen för jag inte orkar med ett större avskedsparty på jobb med henne.

Torsdag, jag hade berättat för henne att jag skippar fredagen, så nu ville hon säga adjö under lunchen på torsdagen istället. Jag sa ok, begränsat med tid så hur illa kan det bli. Vi träffas och hon lämnar över ett brev som hon skrivit till mig kvällen innan. Jag väntar med att öppna det till efter vi är seprarerade igen efter en trevlig lunch. Brevet är det vackraste och vemodigaste jag någonsin läst, gör ont i själen att läsa det. Men överlag samma besked som i tisdags..  men så på eftermiddagen får jag ett meddelande att hon är arg på sig själv. Att hon efter lunchen ville återigen kyssa förväl. Jag blir bara mer förvirrad och vi bestämmer att ett kortare eftermiddagsmöte på lördagen borde väl räta ut det sista förvälet.
Jag går ut på kvällen och träffar gamla vänner från Sångaren som planerat. Och när jag är på väg hem sent på natten och går nedför en mörk gata så får jag ett sms från henne, poesimeddelande. Jag skriver tillbaka, hon svarar, jag skriver två gånger tillbaka, hon skriver tillbaka, jag skriver två gånder till, innan det bara blir två godnatt meddelanden.

Fredag, jag skall spendera hela dagen med min gamle australiensiske vän som är i Prag igen. Men på morgonen innan jag beger mig för att träffa honom. Så pratar jag än en gång med henne, och nu säger hon att hon börjar bli förvirrad. Jag spenderar min dag med australiensaren, blir en trevlig dag, en hel del att prata ikapp om.

Lördag, hon skall komma förbi hit på eftermiddagen. Jag beger mig ut för att köpa en avskedspresent, och eftersom hon älskar enhörningar så får det ju bli en sådan. Fast det det var lättare sagt än gjort, men till slut då hittar jag en. Sedan skriver jag en kort dikt med så mycket känsla som möjligt ihoptryckta i så få ord som möjligt. Går ut på nätet och får hjälp av två personer från frankrike jag aldrig pratat med förut, via mitt  fotbollsspel, att översätta den till franska. Hon kommer förbi, vi går in på mitt rum och hon ser den strategiskt uplacerade presenten. Och innan jag hinner tänka till så har hon kysst mig, jag hade ju hoppats på kunna vara mer beredd men det var rätt trevligt ändå. Vi stannar ett tag, hon laddar ner lite musik från mig. Sedan skall hon iväg och handla lite innan hon måste hem ikväll. Så eftersom jag vill spendera så mycket tid med henne som möjligt innan hon åker så följer jag med. Men sedan när allt är klart är det bara en kort kram som skiljer oss åt.. 

Söndag... det är nu det. Behövs inte många stråkar för tillfället för det skall  vattnas i mina ögon.

Jag kan bara säga jag är väldigt förvirrad för tillfället, och känslomässigt så känns det som jag åker bergochdalbana... Nästan helt utmattad.

...beckmörkt ute idag.

Australiensaren är ju tillbaka i Prag, så honom borde jag ta och spendera tid med. Killen med den schyssta lägenheten blev jag inbjuden till fest på lördag, om det är fint väder så innbär det att vi kommer vara på den gigantiska balkongen och på taket. Och igår fick jag ett sms från en kille från Sångaren, där han frågade om jag ville hänga på till ett ställe där Vera som jobbade på sångaren nu jobbar. Så det blir nog torsdag..

Men så mycket beror på vad som händer ikväll.. prioriteringar kan bli helt anorlunda. Hon åker ju på måndag.

Läses på egen risk om man tycker Tobbe blir för personlig ibland, den här bloggen funkar som en bro till er därhemma, men har även blivit en slags dagbok.

Jo, vad som hände var att som vanligt är Tobbe usel på sista steget, det som skall sätta det i hela i schack matt. Jag flyttar runt pjäserna, och kommer närmre och närmre men jag hittar aldrig, eller gör aldrig det sista draget.

En trevlig kväll, mellan 17 och 22. Lagade mat, pratade, åt, skrattade, drack vin och hade riktigt trevligt. Min rotsakspytt blev bra, och biffarna till utmärkta. Hennes chokladkaka var väldans god, njuter av en bit nu idag med. Flera gånger skrattar hon med sådan värme att jag bara sitter där med ett fånleende. Och på slutet av kvällen skrek en hel manskör i mitt huvud att jag skulle göra något, en kyss, något. Men jag gjorde det aldrig, och jag är en aning upprörd på mig själv. Och därför kom den djupa sucken över mig själv på morgonen.

Men nu verkar det som flickan jag har hittat är bra mycket mer smartare än vad jag någonsin kommer bli. På morgonen så började vi snacka som vanligt, jag hade förresten kommit tidigt och satt blommorna jag köpte till middagen på hennes skrivbord. Så vi började prata över msn, där hon säger att hon förväntade sig att jag skulle göra något, jag är ärilg och förklarar alla förvirrande tankar i mitt huvud. Vi bestämmer att vi skall träffas ikväll och så säger hon, då skall vi göra det på hennes sätt.  Hon säger även att, när vi pratar ikväll kommer hon säga saker som jag inte kommer gilla men även saker jag kommer gilla. Så det är med viss rädsla jag ser fram emot kvällen.

Jag har aldrig varit så ärlig och rättfram med någon. Och jag tror att jag skulle vara en idiot om jag inte gjorde ett allvarligt försök med detta. Och då har jag inte ens berättat för er att hon gillar att spela Heroes of might and magic och har spelat rollspel.

Och en lite djupare suck...

Det är så de kallas, det jag tidigare kallat Röda Arméns manskör.

Jag behövde bara sätta mig på metron och åka, stoppet till Sazka Arena ligger på samma linje. Tog ca 35 minuter, men med en bok så är det lugnt. När jag åkte så undrade jag över varför det va rså mycket folk på metron, riktigt packat och det var lördag sen eftermiddag. Tyckte lite för tidigt för att vara festruschen, var inte förrän jag var framme på mitt stopp och alla gick av där som det uppenbara slog mig... ibland jobbar hjärnan lite segt.

Sazka Arena, ett imponerade bygge får man säga. Byggt på ett sådant sätt att det inte finns några pelare alls. Utan taket är byggt lite som ett valv, där det själv håller uppe allting. Fick också höra bakgrunden till föreställningen, biljetterna var gratis för alla för företaget Sazka fyllde 50 år. Men man behövde ju fortfarande ta sig till ett spelställe och be om biljetter. Och biljetterna hade visst tagit slut på en halvtimme. Dagen innan hade de också haft en konsert för de anställda på företaget och inbjudna, extra musik då var Leningrad Cowboys.

Här är en video på youtube där de spelar Sweet Home Alabama tillsammans.
http://youtube.com/watch?v=Mt2YuLds48k

Min Equadorianske polare hade kommit över en hel bunte biljetter, vi var 16 pers och då blev det två biljetter över som folk köpte för en billig peng. Men vi satt utspridda över läktaren.

Jag hamnade brevid en äldre tant, och en ung kille. Tanten var med i ett större sällskap, medans killen också satt för sig själv med familj utspritt lite varstans. Så jag började snacka lite med honom, han hade en ganska bra engelska, han själv sa att han lärt det mycket genom datorspel. Och efter den öppning satt vi och snackade civilization till showen började. Dessutom översatte killen mellansnacket för mig.

Showen var mäktig. Lite kul och se det kulturella i musiken. När de äldre nickade igenkännande och när alla började klappa efter hört de första tonerna. Det var blandat rysk armémusik och även kända operasånger. Men bäst var ändå de ryska sångerna, mycket mer gjorda för att använda hela manskören. Blev lite överraskad över att de hade dansare, men bara lite. Var mycket olika kosackdanser där desto mer de snurrar desto mer klappar man. Vad som överraskade mer var att de hade kvinnliga dansare, men gissning men det fick jag aldrig konfirmerat är att det är ett senare tillägg, precis som operasångerna.

Lite besviken med på att det inte spelades någon rysk nationalsång, men det kanske hade varit lite magstarkt. Men jag hade gillat det.

Mina tjeckiska vänner klagade också lite över att det var en massa gamla kommunister där och tittade. Men var väl inte oväntat om man säger så.

Idag vankas middag, kl 09.00 åkte jag iväg för att handla, blev på Tesco och lite på IKEA. och två blommor i en blomaffär. Blir som sagt en rotsakspytt, med kött och sås. Hon är fransyska så hon har fått uppdrag att fixa dessert och vin. Klockan 16 har hon sagt att hon skall dyka upp, tills dess nu skall jag städa, diska, duscha och raka mig.

Fransyskan.. när jag skrev om henne första gången lite i juni att det är en person som jag har pratar med varje dag. Och det har alltid funkat bra och är trevligt, något jag sett fram emot och fått dagarna att gå. Och vi har alltid varit lite flirtiga, men inte mer än det. Hon har pojkvän så aldrig tänkt mer på det.

Men så på senare tid så har det liksom smygit sig på mer och mer och nu pratar vi öppet om både det ena och det andra. Men det finns fortfarande en pojkvän med i bilden och att hon i slutet av september skall åka hem till Frankrike i ett antal månader hjälper inte heller.

Så en mindre röra, men jag hoppas på en trevlig middag på söndag med henne.

Passade på att ta långlunch idag med Emilie, säkert lite mer än 1.5 timme, och riktigt fint väder ute. Så vi satt ute och åt.

Imorgon kommer Andrea tillbaka så får städa undan det jag hunnit med att stöka ner. Hopplös.. :)

Efter jobb imorgon blir det fika med Monika, hon vill visa lite färgprover. Inte helt säker på att jag kommer vara till någon nytta, dels mitt färgseende och sedan även min oförmåga att visualisera det upp på en hel vägg.

Ser fram emot helgen, med både koncert och middag.

Och om igår.. fan, fan, fan och fan...

PS. English/French speaking persons shouldnt expect this blog to change to english any time soon. Not even if they are kind of cute.  ;)

Usch vad seg man är ibland..  fick tvinga mig upp från sängen och göra mig iordnign imorse. Alltid lite trögt men imorse var extrajobbigt.

Lägger min valröst på brevlådan idag, känner att jag fortfarande vill rösta. Skall ju hem någon dag.

Lördagens festande var ganska lugnt, men trevligt. Var dock inte hemma förrän 4 på morgonen, så var lite seg när jag tog mig till brunchen igår med.. men var tvungen att komma, australiensaren som jag träffade mycket i början är tillbaka i Prag på besök. Så ville ju inte missa det.

Skall laga mat en dag i veckan med fransyskan, hon ville äta något svenskt så funderade att bygga på något från en rotsakspytt. Jag skulle göra huvudrätten och hon förrätt och en liten efterrätt.

På lördag skall jag gå på koncert, Röda Arméns kör är i Prag och equadorianen erbjöd mig en gratis biljett, vi kommer inte sitta brevid varandra. Men eftersom jag tycker det är ganska cool musik, så kan jag inte säga att jag bryr mig. Dessutom finns det ju chansen, om väl liten, att jag hamnar mellan två söta flickor.. :)

Inget nytt om det nya jobbet, vet bara att bara att de har börjat jobba på pappersarbetet för min transfer.

Jag accepterade Golds erbjudande, de andra var ju mer en inkassa variant och det gillar jag inte. Känns inte som det är för mig, och då var det ju ännu bättre med Golds bättre erbjudande. Nu tror jag att jag kommer att jobba med att betala fakturor istället för att göra dem. Ungefär en 20% löneförhöjning från vad jag har nu.

Annars livet lunkar på, Andrea har åkt iväg en vecka på semester i Grekland så jag kan återgå till normala rutiner därhemma. Tillbaka igen på torsdag.

Imorgon är det dags för fest, inget särskillt skäl. Bara jag, Jitka och den nye holländaren på jobb som tyckte det var dags att gå ut en kväll. Kommer bli ett par till från jobb, jag har bjudit med Gävle, Sarah och Monika som är nere på besök igen. Igår sa Monika att hon ville hänga på, och jag hoppas hon verkligen gör det, tror hon kan tycka det är rätt kul.

Både företagen var intresserade och nu på morgonen kom en tjej från personalavdelningen förbi. Hon hade två löneerbjudanden och hon hade erbjudande om en intervju till.

JJVC, 26k och inga garantier om hur mycket mer eller när det skulle bli mer.

Gold, 26k och en höjning till 28k efter tre månaders jobb där.

Och ett erbjudande att gå på intervju för Olivetti, fast jag tror jag skippar den. Det är Accenture det med och jobbet kommer vara liknande som jag nu redan är erbjuden. Hade det varit utanför Accenture så hade jag aldrig tvekat, utan gått.

Hon ville ha svar direkt, men jag ville ha en dag att fundera iaf. Men det lutar nog åt Gold, sorry PP.

Jag skulle ju kunna säga nej helt och hållet och fokusera utanför Accenture, men det känns olustigt utan jobb och vet ju inte hundra om det dyker upp något.