benaiah

Your personality type:

Quiet, serious, sensitive and kind. Do not like conflict, and not likely to do things which may generate conflict. Loyal and faithful. Extremely well-developed senses, and aesthetic appreciation for beauty. Not interested in leading or controlling others. Flexible and open-minded. Likely to be original and creative. Enjoy the present moment.

Careers that could fit you includes:

Artists, musicians, composers, designers, child care workers, social workers, counselers, teachers, veterinarians, forest rangers, naturalists, bookkeepers, carpenters, personal service workers, clerical supervisors, secretaries, dental and medical staffers, waiters and waitresses, chefs, nurses, mechanics, physical therapists, x-ray technicians.

Jag somnade tidigt fredagskväll, redan vid 22 hade jag lagt mig och somnat. När jag vaknar en timme senare och tycker mig höra röster. Jag vänder mig om i sängen och tittar ut på balkongen och tycker det ser ut som en kille står där och pratar i sin mobiltelefon, hör också hur det är en mindre fest inne hos grannen. Tänker att det någon som tyckt det roligt att klättra över på min balkong och jag börjar ta mig ur sängen. Han står kvar på balkongen, verkar inte reagera över att jag rört på mig. Tycker han borde sett något, men istället ser det ut som han sätter ner något på bordet. Jag klär på mig och han är fortfarande där, hörs skratt från grannens lägenhet och jag undrar om det inte är så att det sitter någon nere vid utemöblerna nedanför.
Jag får på mig en tröja och killen på balkongen är borta, han måste hoppat ner när jag hade huvudet i en av ärmarna på tröjan.. tar mobiltelefonen och traskar ut mot balkongen. Tycker det är märkligt tyst där ute, öppnar och tar steget ut. Ingen där, ingen vid utemöblerna men hör fortfarande prat innefrån grannen. Till och med så att jag känner med handen på bordet där jag tyckte han satte ner något.
Jag tyckte det var så verkligt, så på riktigt men jag måste fortfarande drömt när jag vaknade till. Det var en av de mest verkliga hallucinationerna jag haft, jag trodde på det hela vägen fram till att jag stod på min balkong.

Det tog ett litet tag innan jag somnade igen efter det.

Emma i det här fallet är den långe lillebroderns fru. Första gången jag träffade henne på perrongen,  vi båda pendlar till Helsingborg, så hade jag lyckats att missat och tagit min biljett till tåget. Istället hade jag ett saldobesked som jag trodde var ett kvitto. Som tur är så märkte jag det först efter jag visat upp det för konduktören, han kollade inte ordentligt utan lät mig sitta kvar. Jag säger ändå tur för hade jag märkt det innan hade jag aldrig vågat bara visa upp saldobeskedet som en biljett.

Så idag träffar jag Emma igen och vi sätter oss ner på våra platser och då kommer jag på att jag glömt mitt reskort hemma, snyggt och prydligt får jag upp en bild i huvudet att det ligger kvar på köksbordet. Jag försöker först gå av tåget, men just när jag trycker och vill att dörren skall öppnas så börjar tåget rulla.
Jaha.. tänker jag och börjar undra vad det hela kommer kosta. Går och sätter mig brevid Emma igen som ger mig ett sympatileende...
Vi har rört oss bit ut på den skånska landsbygden när mitt hopp börjar ta vid; kanske kommer det inte en kontrollant på det här tåget och att vid Landskrona (bevare mig väl) kan jag gå av och köpa en biljett. Strax därefter hör jag kontrollanten och det lilla hopp jag hade försvann med en gång.
Jag plockar fram de pengar jag har på mig och hoppas det är tillräckligt för att köpa en biljett. Kontrollanten kommer fram, kollar de andra tre och totalt ignorerar mig. Mållös funderar jag över vad som just hände, men kan inte säga att jag kände något större behov att påtala att hon missat mig. Och ingen kollar någon mer under resan, inte ens efter Landskronastoppet.

Läxan är: när jag ser Emma på perrongen nästa gång, så får jag snabbt kolla så jag har biljett.

Annars en lugn helg, var ute med Luffaren, PP, Norrlänningen och Dansken i fredags. Inget sent, bara öl käk och en massa skitsnack. Mycket trevligt.
Lördagen än mer lugn, pillade navel, läste bok, tittade tv och försökte överleva värmeböljan.
Söndagen en tur hem till luffaren och tittade på filmen 300, det var tredje gången jag såg den, men den håller för det.

Idag blir det nog inget speciellt, bara en sommarjobbare som började idag. En söt flicka, och en av dem som skall med till Köpenhamn tors-fred för utbildning.

VD:n var och pratade med mig i tisdags angående en förlängning. Och vi kom fram till att jag skulle fundera till idag om jag var intresserad.

Känner mig väldigt kluven, men jag bestämde mig för Prag och nu ringde VD:n nyss och frågade vad jag hade kommit fram till. Och hans spontana reaktion var att säga "nej" högt. Och frågade varför och om vi inte kan bara ha en lösning som fortsätter tills jag vill åka... nu skulle jag få en utbilidning i Köpenhamn om en vecka, tors-fred för att kunna göra än mer saker...

Varför kan man inte få både och... både ha kakan och äta den, kaka som är så gott.

Att säga nej är ju inte heller jag har lätt för, vem tycker om att säga nej till en person som uppskattar det man gör och vill att man skall stanna.

I-landsproblem jag vet... men fortfarande ett problem.  :(