benaiah

Ok, jag flyger till Sverige den 12:e juli och tillbaks ner hit den 19:e juli.

Sakta men säkert rör sig Mirulf sig fram genom vegetationen i denna urskog han befinner sig i. En pil ligger redan på bågen när han rör sig fram, det är hans ansvar att skaffa mat, men det har inte gått bra alls på senare tid.För den delen inget som gått bra på senare tid, det är vitnerhäxans fel muttrar Mirulf tyst till sig själv, efter den dagen har all gått åt helvete.

Han minns hur de tagit sig in i hennes håla i hopp om att hitta en skatt eller ett mitrakavapen, något som skulle göra dem till legender och inte minst rika. Men häxan hade kommit hem och hennes vrede gick inte att ta fel på, två av deras vänner hade stupat där och resterande av dem hade flytt för hals över huvud för att undkomma. Allt omkring dem hade verkat vara vid liv och allting hade velat ha deras blod.

Men de hade undkommit, åtminstånde rent fysiskt. Men de var alla nu helt övertygade om att häxan lagt en förbannelse över dem. Två dagar senare hade den ena av deras packhästar trillat ner i en ravin, med större delen av deras utrustning, bland annat deras tält. Hästen hade nästan tagit med sig Svodd ner i fallet, det var bara Stormes vakfulla öga som gjorda att han överlevde. Och varje kväll blev mer och mer kylig, snart skulle det bli för kallt utan tält.

Den andra packhästen bröt benet, de hade kunnat äta gott den dagen i alla fall, men nu fick de bära på så mycket de kunde. Vilket gjorde deras framfart än långsammare. Och varför hade Sonja ätit av de bären utan att rådfråga honom, hon låg numera i en frossa som inte ens en helare från Mittland skulle kunna bota. Det måste vara en förbannelse, det är för många saker på en gång, inte ens Vidar Vittfarne har en historia med sådana här ohyggligheter.

Och hans egen skuld är betungande, det är han som kan skogen det är han som skall leda dem alla till säkerhet. Han som skall skaffa mat till dem, och då räcker det inte med sorkar och småfågel, det var därför Sonja åt av bären. Han har inte heller vågat berätta för de andra att han är vilse, de behöver hopp om framtiden. Han har inte kunnat titta på stjärnorna på flera dagar nu, de är alltid dolda av moln, och på dagarna är det alltid en dimma som skymmer de längre avstånden. Desperationen har börjat ta vid och nästan varit blodvite inom gruppen, det är viktigt att han kommer tillbaka med ett stort byte idag, ett rådjur och moralen skulle vara i topp igen.

Mirulf hör något, dyker ner i skydd. 

Det var någon som talade länge fram, men vad var det? Med vår tur är det säkert ett trollting som förebereder sig för att jaga människor. 

Igen. 

Han tar sig sakta genom buskaget för att kunna se dem han hört, inte ett ljud gör han när han ålar sig fram. 

Det är tre människor, två av dem ser ut som ett par rediga hyrsvärd. Stora och välbepansrande Den tredje som går längst fram, ser mer ut som en rik man, han har en tatuering i ansiktet, men kan inte se vad den föreställer. De är troligen från Osthem alla tre. Inga packdjur, antingen har de dem längre bort eller så har vi faktiskt lite tur med oss och en bosättning inte är så långt borta.

Han borde ta sig tillbaka och rapportera till de andra, han kan lätt spåra och komma ifatt de där hyrsvärden i skogen, så det skall inte vara någon fara att de tar sig för långt iväg.

När han vrider på sig lite så bryts en kvist. De tre männen stannar med ens, och börjar titta åt hans håll.

Mirulf tar ett beslut, han reser sakta på sig, de två krigarna drar genast sina svärd. Den tredje mannen bara tittar på honom. Mirulf kan nu se att tatueringen är en fågel av något slag, han har aldrig förr sett ett ansikte med en fågeltatuering.  

Mirulf, säger: goda reskamrater, jag kommer i fred. Jag och mina vänner uppehåller oss inte långt härifrån och jag undrar om ni möjligen har information om vägen till närmsta gård eller om ni vill dela eld med oss inatt för att skydda oss mot skogens fä. 

Fågelmannen ryter till, döda dem, döda dem. Vi kan inte låta dem få ta skatten! De två krigarna tvekar inte en sekund utan börjar röra sig mot Mirulf.

Vid ormens öga tänker Mirulf, samtidigt som han släpper iväg sin pil som missar, innan han vänder och springer tillbaks mot de andra. Skrikandes, Stormes bröder våra klingor behöver tala igen!

Och i huvudet ekar tanken, det är häxans fel, häxans förbannelse lever än.

Hittade gubben, fixade fram en nyckel, fick diskutera lite till vilken tid vi skulle vara tysta. Men till ingen nytta, innan vi var färdiga med all maten så var det så mörkt ute ändå att vi inte kunde gå ut.

Men det blev en bra fest, trevliga människor, långmält och trevligt. Enda plumpen, det var jag och fyra par. Dock var det iaf tillräckligt många personer för att det inte skulle kännas jobbigt.

Nu är det dags för beergarden igen.

Heja Sverige!

Jaha, började förbereda för ikväll, och på vägen till metron skall jag bara kolla till trädgården. Då funkar inte nycklarna, de har bytt lås sedan förra året och inte gett en nyckel till mig.

Nu är det inte säkert jag kommer komma åt trädgården ikväll, jag kommer ju komma hem senare än vanligt för vi skall ut och åka båt på floden.

Dessutom har jag inte sett gubben som fixar och donar på ett tag, så jag hoppas de inte åkt iväg någonstans. Det första jag skall göra när jag kommer hem är iaf att kolla så den engelsktalande grannen är hemma och kanske låna deras nyckel om de fått någon.

Så nu kanske vi får vara inne vilket vore lite tråkigt.

Ja, vi skall alltså åka båt på floden, och jag tror det tar typ två och en halv timme. Och det bör iaf vara en hyggligt stor båt för att få på 200 pers.

Hmm... ser om sidan ser bättre ut efter ett inlägg till.

Det tar på krafterna att se matcher där vi spelar två två...

Fanns massor av engelsmän i beergarden, många fler än oss svenskar. Men vi höll bra låda, och startade även ett antal klappramsor till inte minst engelsmännens överraskning och förnöjelse. Kvavt, varmt och många öl för att motverka detta.

Vår obesegrade rad mot England fortsätter, 38 år och fortfarande räknar vi.

Nu imorse när jag vaknade, så otrligt kvav och fuktig luft. Önskar vi iaf hade fått ha sandaler på jobb.

Jag och Gävle försöker fixa något midsommarfirande till fredag.. det som är problemet är tid. Vi både är på jobb på fredag till 18 respektive 18.30..  Jag skall åka båt på floden med jobbet på fredag, 3 timmar...

Nästa tre bilder är från fredagen, Jitkas födelsedagsfest. Tobbe är inte riktigt nykter på alla bilder.

Funkar fint att lägga upp bilder, sedan börjar den gnälla på att de inte är JPG eller GIF.. det är de. Får väl fortsätta hemma senare...

I torsdags när vi tittade fotboll, så blev vi helt euforiska av glädje när väl Sverige prickade in segermålet mot Paraguay.

Vi var 10-15 svenskar som tittade på matchen på en beergarden i stadsdelen Vinohrady. Men när målet kom så lät vi nog närmre 100. Jag hoppade i en ring med mina nyfunna vänner och all jublade av glädje. Och runomkring tittade tjeckerna på oss, och log. För att inte tala om de amerikaner som bara letat sig dit för att njuta av öl och sol.. de undrade om världen gick under.

Så imorgonkväll, hoppas vi på en repris.

Nu kommer det lite mer bilder. Lite blandat från Prag, Jitkas födelsedagsfest i Kladno och från var jag bor.

Ok, det här blir nog ett låååångt inlägg.

 

Fredag, Resan dit

 

Hoppar vi tillbaka i tiden till fredagen den 9:e juni. Jag beger mig hemifrån på väg mot München kl. 11.00. Tåget går först kl. 13.15 men jag skall passa på att äta lite innan.

 

Väl på stationen får jag tacka nej till fyra olika personer som lite sådär diskret försöker sälja klockor till mig. Inte så illa att de har de upphängda på insidan av rocken utan de har fodralen till dem med. Värst var kvinnan som inte fattade ett nej.

 

Första delen av resan till gränsen till Tyskland går väldigt bra. I min kupé så sitter sex personer som inte känner någon av de andra vilket innebär att alla sitter tysta och läser eller försöker sova. Jag har dessutom en fönsterplats och kan njuta av den vackra naturen som flyter förbi utanför.

 

När vi når sista stoppet i Tjeckien så har alla hunnit gå av, bara jag som är kvar när vi passerar in i Tyskland. De kollar passet, en tjeckisk och en tysk tulltjänsteman samtidigt. Men det verkar som de tar olika allvarligt på det hela, tjecken spänner ögonen i mig och grundligt kollar passet, tysken gäspar.

 

Andra stoppet i Tyskland är Schwandorf, denna enorma metropol som jag i mina vildaste drömmar aldrig trodde skulle påverka mitt liv något. Men jo… jag sitter kvar och på går en nunna som sätter sig i samma kupé som mig. Efter några minuters färd börjar jag ana oråd, jag frågar om hon kan engelska. Det kan hon inte, vad lär de ut på klostren nuförtiden. Men jag frågar på knagglig tyska om jag är på väg mot Regensburg. Det är jag inte, jag skulle ha bytit i Svanby (Schwandorf). Men hon tar ett intresse i mitt dilemma och far upp och springer iväg och hämtar konduktören och förklarat och talar å mina vägnar.

 

Det enda att göra är ju att gå av på nästa och åka tillbaka, så jag går av i Amberger, också en av de tyska jättestäderna. Och får ta ett lokaltåg tillbaka till Svanby, jag köper ingen biljett tänker att jag kan nog snacka mig ur knipan om det skulle bli någon. Konduktörskan på tåget ignorerar mig helt när hon går förbi och undrar om det är några nypåstigna, jag andtränger mig väl inte för att fånga hennes uppmärksamhet. Men jag undrar möjligen om konduktören på det första tåget kontaktat henne.

 

Väl i Svanby igen så hittar jag återigen ett lokaltåg som för mig vidare mot Regensburg. Och dessa lokala tågen stannar överallt. Eggmühl visste jag absolut inte att det existerade innan den fredagen.

 

I Regensburg så byter jag till ett nytt tåg mot München, återigen ett lokaltåg, men tar iaf chansen att sätta mig på andra vån. i detta dubbeldäckar tåg. Här jag får första antydan om att VM i fotboll börjat, där det står när tågen går och kommer så rullar en text undertill med resultatet mellan Tyskland och Costa Rica, 2-1 var det just då.

 

Jag når München ung. 20.20, lite drygt en timme senare än beräknat. Möts av ett hav utav lyckliga tyskar efter premiärsegern och ”Deutschland!” ekar det om och om på stationen.

 

Återigen är det dags att byta tåg, går och köper en biljett till en by söder om München, Holzkirchen. Och får tydliga instruktioner vart jag skall gå, men för säkerhetsskull så dubbelkollar jag med ett tyskt par som sitter på tåget. Klockan är ca. 21.30 när jag når fram till Holzkirchen och jag skall ringa och säga jag är framme. Jag kunde ju varit smart och ringt tidigare men så klok vart man inte.

 

Tar telefonen, testar, kommer inte fram. Testar olika sätt att slå numret, men inget funkar. Jaha, nu står jag i Holzkirchen, kan inte ringa, men det är sommarvarmt ute så det är skönt. Jag hittar en tjej med en mobil, frågar snällt om det går bra att låna den, låter henne slå numret så hon inte tror jag slår ett annat nummer. Kommer fram till brudgummen, och kan nog höra en liten lättnad i hans röst. Var ju ändå drygt en timme senare än jag egentligen skulle ha hört av mig.

 

Hämtas en kvart - tjugo minuter senare av brudgummen och han kör mig till där bror och Emma väntar och där hela firandet av bröllopet skall bli. Berghof (Bergsgård/Fjällgård), ligger uppe på en kulle (berg för en skåning), mycket vackert beläget med en fin utsikt åt många håll, vid foten av Alperna. Mycket trevligt att träffa bror och emma där, det blir en ganska snabb nattning efter jag kommit fram, vi är alla rätt trötta och det har hunnit bli sent. Vi sover alla tre i samma rum, men det känns inte trångt.

 

Jag vet inte om jag snarkar, men min bror gör det iaf… :)

 

Lördag, Bröllopet.

 

Vi vaknar och går ner och äter frukost, trevligt att vara tillbaka i ett land med riktiga frallor. De finns i Tjecken med, men man får leta lite efter dem.

 

Det är en grupp av vänner till bruden och brudgummen som står för förberedelserna, och vi hjälper till lite lätt med dem. Tydligen hade bror och emma hjälpt dem att vika servetter, nästan hela förra dagen om jag förstod det rätt. Men de vart fina.

 

Vi åker tidigt till kyrkan, just av det skälet med. Alla får en liten blomma att sätta på klänningen eller kavajen. Vänster sida ogift, höger sida gift, inte helt säker på traditionens ursprung, men schysst dejtingservice.

 

Binds även små band på antennerna på alla bilar så det syns att de hör till bröllopet, fast det är mer viktigt till efter ceremonin.

 

Ceremonin är rätt lik svensk tyckte jag, även om det fanns en del saker som var annorlunda. Den var lite längre, bruden och brudgummen satt ner under större delen av ceremonin. Och sedan hade på slutet ett tillfälle att gå fram och gratulera, tända ett ljus och låta det flyta i vatten.

 

Efter ceremonin så åkte vi i en konvoj av bilar och det gällde att tuta en del. På vägen möttes vi av leende människor. Blev en hel del bilar med över 80 gäster på Berghof.

Väl framme så finns där ett band som spelar lättsmulten polkamusik i bakgrunden och bruden och brudgummen måste klippa ett hål i form av ett hjärta för att komma till trädgården och där bröllopstårtan väntade. Och inte bara bröllopstårtan, där fanns massor med olika kakor och bakelser. Jag nöjde mig med en bit av bröllopstårtan, vi skulle ju käka middag inte alltför lång tid senare.

 

Hann hände fler saker innan den började dock. När vi fikar med tårtan så får vi se första akten på ett drama, några av parets vänner har klätt ut sig till personer från medeltiden. Och klampar in på festen, det är den lokala länsherren Valdemar som är gruvligt upprörd över han inte blivit inbjuden på bröllopet, och därför kräver han prima nocte (första natten med bruden) om de inte löser ett antal utmaningar som ställs till dem under kvällens gång. Den första uppgiften var att tillsammans såga itu en stock.

 

Fortfarande innan middagen så är det ett litet firande i en annan del av huset där vi dricker vin/vatten och lyssnar till bandet. Och det är här vi fastställer om vi någonsin tvekade förr så behöver vi inte tveka längre, vi är i Bayern.

 

Först därefter så går vi och sätter oss till bords.

 

Här skilde det sig också en del från vad jag är van vid, inte att man själv fick gå och hämta maten, var en vettig lösning. Utan det var det att förrätt och huvudrätt serverades samtidigt så om man ville så kunde man helt enkelt hoppa över förrätten.

 

Förrätt

Kräuterzuppe (stavning?)  var en örtsoppa, smakade helt ok.

 

Huvudrätt

Så kunde man välja lite olika.. kommer inte ihåg allt men, Lamm som nog tillgjorts hela dagen, svinstek, potatis, sås och sockerärtor. Har för mig det var mer.

 

Efterrätt

Den rörde jag aldrig för jag var för mätt, har för mig det var glass och chokladmousse, men här sviker minnet mig.

 

Efter middagen så började dansen, foxtrot om jag förstod det hela rätt. Min musiksmak och den som spelades på festen kanske inte helt går hand i hand.

 

Skall sägas det att på vår hörna av bordet så var det rätt kul, för det var fler personer som varit i Lund och studerat som jag kände igen. Två killar och en tjej som spelade innebandy med oss på Tunahallen. Så det blev en del svenska på vår del av bordet, men blev aldrig läge riktigt för att sjunga ”skål för denna hörnan”.

 

När klockan blev midnatt så var traditionen tydligen att brudparet skulle dansa till en sång (Något med ”jag behöver dig” fast på tyska:) och sedan fick de inte vara med på festen längre. Samtidigt som de dansar så skulle de andra närvarande sakta gå närmre paret med ett ljus i sin hand samtidigt som det var helt nedsläckt i lokalen. Sedan ställde alla upp sig och byggde en tunnel för brudparet, genom att ställa sig mittemot varandra och hålla upp sina armar.

 

Relativt kort tid efter det, för festen fortsatte om man ville så gick de tråkiga svenskarna och la sig.

 

Söndag, Utflykt och resa hem

 

Jag brukar vakna tidigt men, det är skönt att ligga där och ta det lugnt. Så jag somnar om, vilket resulterar i att jag är siste person till frukosten. Men det fanns fralla över till mig med.

 

Efter frukosten börjar människor bege sig hemåt, vissa skall långt och det tar ett tag att åka. Vi hjälper till med den sista städningen och till slut är det bara sex personer kvar. Jag, bror och emma, brudparet och en tjej som heter Antonia.

 

Vi åkte på en utflykt upp i bergen för att titta på utsikten och på ett vattenfall. Fantastiskt vacker natur, till och med en stadspojke som mig uppskattade den, ruggigt mäktigt vackert. Och massor av folk på motorcyklar, tydligen uppskattat att köra på motorcyklar på serpentinvägarna med den naturen omkring sig. Förstår det.

 

Och vattenfallet var vackert det med, även som vi alla tre skåningar påpekade vi är inte helt vana att stå på bergsluttningar och lite yrsel vart det.

 

Sedan for vi mot München, jag hade glömt mitt papper med tiden när mitt tåg åkte tillbaka och efter strulet på ditresan ville jag vara säker. Så kommer i ganska god tid till stationen, och jag går in och pratar med de på informationen. Jag tänker be om att få ett papper på exakta byten och vilka spår jag skall till. Nu skall det inte bli några missar. Får svaret... det är inga byten. Hem kan jag tydligen åka hela vägen utan ett enda byte, nästan så jag är besviken.

 

Blir en kort tid där jag käkar något innan jag går på tåget och pratar med de andra, sedan blir det avsked och jag går på. 16.44 lämnar det huvudstationen i München och än en gång passerar jag ett stopp som jag tycker har ett coolt namn, Donnersbergersbrücke (Åskbergsbron, Thundermountain bridge).

 

Resan hem, blir varm, eftermiddagssolen ligger på och det är fullt i kupén. Innan vi skall in i Tjeckien så går hälften av i alla fall, och kvar bli jag, en britt och en australienska.

 

Britten en 23 årig kille, är helt deppig. Och under resan får jag och australiensiskan fungera som någon form av stöd, britten hade varit ute och rest själv i tre veckor. Och tyckte inte han hade något att återvända hem till. Jaja, han var rätt trevlig, och vi var snälla ända till slutet när vi skrämde upp honom lite om tjuvar i Prag. Hon bodde i Prag jobbade med att lära ut engelska, när hon inte jobbade med det hon ville göra, specialeffekter på film. Hon hade ett par roliga berättelser, och verkade ha rätt bra koll på att få det att se ut som någon blir skjuten. Trevlig kvinna. Jag gick av på en station tidigare än dem.

Och strax efter 23 kommer jag innanför dörren… och är jättetrött, nästa morgon väntade jobb.

Efter en intensiv bröllopshelg i södra Bayern. Kollat lite på kartan och vi var inte många stenkast från Österrike även om det kanske hade varit lite svårt att kasta stenen över alperna.

Återkommer mer grundligt med hur allt gick till, och kommer säkert missa en del. Men hoppas Niklas och Emma kanske kan fylla i någon lucka. Det var iaf en väldigt skoj helg, bara att åka tåg i många timmar som är drygt. Helst om man på vägen missar ett byte och far åt fel håll in i Tyskland. Men blev bara lite drygt en timme sen. Hade nog blivit mer utan hjälp av en nunna.

Jag är såå trött idag, vet inte hur jag skall orka in och titta på fotboll senare. Men jag borde ta mig in, lämna kameran som jag lånade till Gävle med så det kanske kan bli lite bilder från bröllopet med.

Dessutom.. skandal att vi inte gjorde mål på TT...

Träffade Bara i lördags, på förmiddagen.  Vi gick återigen på film, såg Ice Age II, klart rolig, men inte så rolig som den första.  Bara sa när vi träffades att hon hade en överraskning, och det var det, kvällen innan hade hon baket en Bábovka (sockerkaka) som hon gav till mig. Käkade lite efterå sedan skilda vägar jag åkte in och tittade fotboll med Gävle.

Igår ringde min telefon på jobb, jag sneglar ner för att se vem det är. Det är den manliga chefen på våningen, jag tänker ok vad vill han. Jag svarar, och han säger, har du 5 minuter över så vi kan träffas i rum 2a. Ok, visst.. misstänksam.

Jag stänger ner lite småsaker på min dator innan jag skall gå dit, och ser då att Zuzana (hon jag uttryckte min illvilja till om min nuvarande plats). Så nu far lite tankar i huvudet, it is the big showdown, det är nu det kommer en konflikt, och de är två mot en men det kommer inte hjälpa dem.

Tar med mig penna och papper för att se lite professionell ut, jag har ju ingen aning om vad mötet kommer handla om.

Motiverad och massor av comebacks redo i huvudet går jag in i rummet, frågar om jag skall stänga dörren efter mig. Det tycker de är en bra idé. Jag stänger vänder mig om och inväntar första attacken.

Då säger Zuzana, vi uppskattar mycket det du gör här och vi har fått en del bra feedback från olika personer i Holland och Danmark. Och vi har beslutat att ge dig en engångsbonus på 1500 pengar som kommer med din nästa lön. Jag är paff och skallen nollställd. Jag tackar och säger jo, samarbetet med Sverige och Danmark funkar bra. Mötet är över.

Det enda skälet till detta är att de måste hört om att jag letar annat. Och detta är ett försök att få mig att stanna kvar. De frågade aldrig hur jag har det eller liknande. Så jag tror på muta.