benaiah

Vid elva tiden idag får jag ett meddelande på min msn från en av Edita, (slovakiskan som en gång i tiden fick för sig att jag erbjäd henne att flytta in i min lägenhet, se början av Juli) att hon behövde hjälp och om jag kunde komma förbi. Så i tron att det är att fixa något med hennes dator eller en engelsk term så traskar jag dit.

När jag kommer fram så möts jag av tårar, hon gråter floder. Vi går in i ett av konferensrummen, och hon berättar att hennes ex som hon fortfarande bodde ihop med har ringt och sagt att när hon kommmer hem idag så har han flyttat ut. Och de har inte betalt sin hyra för den kommande månaden, och eftersom han flyttar ut har han inga planer på att göra det heller. Och Edita säger att hon inte har råd att betala hyran. Så hon frågar om hon kan flytta in hos mig i ett antal dagar. Inte vad jag förväntat mig som sagt, och jag får fram att jag får fundera över det.
 
Jag kan inte se mig bo med henne, hon är väldigt energisk, impulsiv och tycker väldigt mycket om att handla i affärer, när de delade ut american expresskort till alla (utom mig, lång historia, de försöker fortfarande ge mig ett kort) så var hon först med att använda det och hade ekonomiska problem med det redan nästa månad. Och jag vet inte om jag har fått hela sanningen, hon fejkar absolut inte att hon är ledsen, men exakt hur allt gått till är jag inte säker på, kanske haft längre tid på sig och bara nu när det närmar sig att hon är desperat. Att hon är kitschfantast hjälper inte heller.

Så nu i eftermiddag har jag sagt nej och hon grät givetvis ännu mer då, så nu känner man sig som en skit.

Fast jag är ganska övertygad om att jag tagit rätt beslut. Den guatemalska killen som också känner henne en del stödde mig i mitt beslut. Det var skönt att ha lite back up.