Fort
Igår smet jag lite tidigare från jobb, och tittade på Da Vinci Koden, jag har läst boken och det var ju lättsam underhållning. Filmen var likadan, fast lite sämre. Den får ändå TTT i betyg, svaga men det var någerlunda underhållande och det fick tiden att gå.
Jag lider fortfarande på min plats, gillar inte alls med folket som hela tiden går förbi bakom min rygg. Så jobbletandet går vidare, och imrose hörde Gävle av sig och undrade om det var något av jobbeen som jag var extra intresserad av. Så jag kollade genom listan gav tre förslag som efter läst beskrivningen att jag nog kunde fixa att göra. Gävle får svar någon timma senare att de skall skicka min CV vidare till ett av mina förslag, och kanske någon timma efter det ringer min telefon. Det är från jobbet, och de undrar om jag kan komma på intervju idag.. jag säger, jag skulle nog kunna komma vid 17, hon säger hon skall ringa tillbaka. Efter ett tag gör hon det med, hon säger om jag kan komma kl 17 så går det, för de som skall gölra intervjun skall flyga till england kort därefter. Ok, säger jag.
Så för andra dagen smiter jag tidigt, för jag inser jag måste snabbt hemom, göra en snabbrakning och byta skjorta. Jag kommer till intervjun prick kl 17, men det var stressigt, tur att det är 20 min tunnelbaneresa in, så man kan lugna ner sig.
Intervjun går överlag bra tycker jag, vet inte om det är för allting har gått så snabbt som jag känner mig mer avslappnad. har aldrig pratat upp mig såhär mycket på en intervju förut. Ibland kanske nästan lögner, eller mer att jag sagt sanningen att jag är ensam ansvarig för Sverige och Danmark, men kanske fått det att låta mer än det är. Jag gillar inte att prata upp mig själv.. och jag avskyr frågorna om hur gör du i en situation av motgång (ngn gång kanske man får ta reda på vilket svar de vill ha där), men jag snackade på. Och när de frågade om lönen som jag inte haft en enda tanke på under hela dagen så draog jag till med något istället för det avvärjande svaret jag brukar ge.
Men, att jag har två månader uppsägningstid var ingen höjdare. Tror tyvärr det faller på det.
Jag lider fortfarande på min plats, gillar inte alls med folket som hela tiden går förbi bakom min rygg. Så jobbletandet går vidare, och imrose hörde Gävle av sig och undrade om det var något av jobbeen som jag var extra intresserad av. Så jag kollade genom listan gav tre förslag som efter läst beskrivningen att jag nog kunde fixa att göra. Gävle får svar någon timma senare att de skall skicka min CV vidare till ett av mina förslag, och kanske någon timma efter det ringer min telefon. Det är från jobbet, och de undrar om jag kan komma på intervju idag.. jag säger, jag skulle nog kunna komma vid 17, hon säger hon skall ringa tillbaka. Efter ett tag gör hon det med, hon säger om jag kan komma kl 17 så går det, för de som skall gölra intervjun skall flyga till england kort därefter. Ok, säger jag.
Så för andra dagen smiter jag tidigt, för jag inser jag måste snabbt hemom, göra en snabbrakning och byta skjorta. Jag kommer till intervjun prick kl 17, men det var stressigt, tur att det är 20 min tunnelbaneresa in, så man kan lugna ner sig.
Intervjun går överlag bra tycker jag, vet inte om det är för allting har gått så snabbt som jag känner mig mer avslappnad. har aldrig pratat upp mig såhär mycket på en intervju förut. Ibland kanske nästan lögner, eller mer att jag sagt sanningen att jag är ensam ansvarig för Sverige och Danmark, men kanske fått det att låta mer än det är. Jag gillar inte att prata upp mig själv.. och jag avskyr frågorna om hur gör du i en situation av motgång (ngn gång kanske man får ta reda på vilket svar de vill ha där), men jag snackade på. Och när de frågade om lönen som jag inte haft en enda tanke på under hela dagen så draog jag till med något istället för det avvärjande svaret jag brukar ge.
Men, att jag har två månader uppsägningstid var ingen höjdare. Tror tyvärr det faller på det.
Kommentarer
Trackback
