Avdelning; Lätt surrealistiskt
Så jag tog mig dit, hon kunde ingen engelska, hennes son kunde säga yes och no. Men jag fick genom mitt budskap, och hon letade fram ett par som kunde passa. Men jag vill ju testa dem, tror ju inte att jag kommer få kvitto eller har bytesrätt. Så efter lite möda så får jag fram det med, och hon visar mig till deras lilla bod som även fungerar som lager. Jag tackar och börjar knäppa upp, när jag märker att tanten har inte tänkt att gå sin väg. Hon står stilla och tittar på mig. Vet inte exakt vad jag hinner tänka men, jag tar av mig och testar. De passar och jag köper två par. Jag vet att jag borde pruta en massa om priset, men det ligger inte för mig. Jag gör ett uruselt försök, som inte funkar. Så jag funderar, hur jobbigt blir det att hitta någonannastan, kommer jag leta någonannastans de närmsta dagarna. Nej, jag tar beslutet att betala och åka hem. Det viktigaste var att få tag på shorts. Men nu har tanten en bra historia iaf, dels fick hon se mig i kallingarna plus att hon tog bra betalt för det.
A tad surrealistic
The plan after work was to get a pair of shorts, I will start to train a little with the Czech-guy-at-work-who-speaks-a-little-swedish. He is somewhat of a training freak, and he will make my life miserable if I don't follow through. My vouchers work there as well. But my size in clothes isn't always that easy to find, so I recieved the tip that I should try a market place just one metro stop from my home. These markets are almost always run by asians, vietnamese to be exact. This because alot were sent here during the vietnam war.
I got there and stopped by a stand, the lady didn't speak any english and her son could say, yes and no. But my explaination worked and she found a pair that looked like the right size. But I wish to try them, I wasn't expecting any receipt or exchange rights. I manage to convey my message once more and she brings me to a little house which is also their stockroom. I say thanks and starts to unbutton my pants when I realize the lady has no intention of going anywhere. Don't know exactly which thoughts that go through my mind but I take off my pants and try on the shorts. They fit and I buy two pair. I know I should haggle about the price, but not really me to do such a thing. I make one pitiful attempts which fails miserably. Considering the situation and knowing myself, will I find elsewhere, will I look elsewhere in the next few days. No, I come to the conclusion to pay and go home. The most important was to find shorts. And the lady now has a good story to tell, she got to see me in my underwear and she charged me for it.
Det är väl värt en del pengar att behöva se dig i kallingarna. ;)
