Måndag jädra måndag...

När jag vaknade imorse i min perfekt tempererade säng, önskade jag inget annat än att det återigen var kväll och jag kunde få sova igen.

Lördagskvällen var helt ok, jag gick ut med Gävle, Sarah och tre kompisar till Sarah. Men en efter en droppade de av, Gävle eftersom han hade festat kvällen innan och såg väldigt trött ut. Kvar sist blev Sarah och jag, men vi gav inte upp så lätt utan gick vidare till Infinity för att dansa. Löjligt mycket folk där, men vi stannade och dansade. Dock efter tag så var Sarah så trött att hon nästan somnade så, och även om hon sa "om du vill stanna så kan vi stanna" så var det nog bättre att få hem henne.

Gör det lätt för mig, och ordnar en taxi, jag åker itne taxi så ofta. Men jag har åkt taxi en gång med en snubbe som var ärlig så jag vet ungefär hur mycket det skall kosta. Sedan föreslår jag ett fastpris som ligger lite över det, på det sättet vet jag att jag betalar lite mer än vad jag borde, men jag undviker att bli helt lurad eller hamna i diskussioner med en taxichaffis mitt i natten. OCkså lite roligt när vi hade förhandlingarna, taxikillen verkade rätt ny på jobb och varje erbjudande jag gjorde vände han sig om och diskuterade med sina tre andra taxipolare. Han tog mitt pris.

Först körs Sarah hem, sedan åker jag hem, men som jag sa tidigare så åker jag inte taxi ofta, och de vet inte hur man hittar hem till mig. Så det blir problem, jag försöker titta ut och hitta något jag känner igen. Det trodde jag att jag gjorde lördagsnatt och sa, stanna här, det blir bra. Så jag betalade, han muttrade en del om svinerier och gillade nog inte priset på det stora hela. Jag går ut och han kör iväg, och då inser jag att jag har noll koll på var jag är.

Jag börjar traska mot stället där jag tyckte känna igen mig, samtidigt som jag tittar mig omkring. Jag börjar funderar över hur länge jag kommer behöva gå omkring ute, när jag tycker mig skymta något. Genom allt mörker så ser jag i skuggorna klocktornet på kyrkan. Att den kyrkan är så nära var jag bor har räddat mig flera gånger. Så då kändes allt mycket bättre.

Gårdagen handlade mycket om att bara överleva. Jag blir bakis, men igår kom Andreas familj förbi, föräldrar med en pappa som skall borra i väggarna och två små barn på 4 respektive 1.5 år.. och där ligger jag bakis i mitt rum samtidigt som han borrar i väggen.

Ikväll efter jobb så är planen att träffa tjejen som ville snacka svenska, måste komma ihåg att tvätta lite ikväll med.

Kommentarer
Postat av: Tobbe

Monday, bloody Monday..
When I awoke this morning in my perfectly heated bed, I wished for it to be evening again so I could go back to sleep.
Saturday night was ok, went out with Gävle, Sarah and three of Sarahs friends. But one after one they dissapeared, Gävle left quite early since he had been out the day before looking quite tired. After awhile it was only Sarah and me left, but we didn't give up that easy, we continued to Infinty to dance some. Ridicously crowded, but we stayed and danced some. After awhile it looked like Sarah would fall asleep on the dancefloor. And even if she mumbled, If you wanna stay we can stay longer, it was better to get her home.

I made it easy for myself and got a taxi home, I don't go by taxi very often. But I have gone once with the taxameter running and they guy was honest. So I have clue what it should cost, then I suggest price to the taxidriver that exceeds that amount. That way I know I pay a little extra, but I also avoid being totally ripped off or in an nasty conversation in the middle of the night. I think the guy I went with was a newbie, he discussed everything I offred with his three other taxifriends. But he took my offer.

First drove Sarah home and then out to the suburbs to drop me off. Since I rarely go by car I have no clue how to get home, and the taxi driver doesnt know. So I try to look out for anything that I recognize, I think I see something and ask him to pull over. I pay and I understand enough that he isn't happy at all over the price, but not my problem and I don't tip more either. He drives off, and I look around realizing I have no clue where I am.

I start walking back towards where I thought I recognized the surroundings. My mind starts to wonder about how long of time I will have to stay outside during the night. Then I think I see something throught the shadows, slightly lt up by the moon I see the church stiepel. That church has "saved me" once our twice already. And I felt better.

Yesterday was about survival, since I was hung over. And Andreas family came to visit, fasther mother, small children. And the father brought a drilling machine... so there I was laying hung over in my bed, children 4 and 1.5 years old running around and the father drilling in the wall.

Tonight after work the plan is to meet up with the girl who wanted to practice her english. Have to remeber to do some laundry tonight as well.

2006-10-23 @ 09:48:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0