Så nära...
Jennifer och hennes kompis från busskörkortsklassen kom hem, han hade ju sovit på soffan natten till igår. Och säger att de gett bort katterna, även om Jennifer visar tendenser på att inte riktigt gillat att göra det. Och jag har rätt i mina föraningar, inte mycket senare börjar hon säga att hon ångrar sig och vill ha en av katterna tillbaka. Och hon övertalar sin vän att ringa de som tog hand om katterna och be dem att lämna tillbaka en av dem.
Även om jag känner att jag inte vill alls ha katter omkring mig, så känns det inte som jag har någon rätt att argumentera mot heller. Det enda jag kan säga är att i mitt rum så vill jag inte ha in katten under några omständigheter.
Hon får givetvis tillbaka katten, det är iaf den sociala av katterna och inte den som kissade ner min madrass. Och än en gång så sover kompisen över på soffan.
Det känns bara märkligt att levt ur en väska nu den senaste månaden på fyra olika ställen, men fyra totalt olika personer.. eller hemma hos Munka och Anne var det ju inte så många andra människor, men ändå.
Katter är ondskefulla! Jag kan inte begripa hur en människa vid sina sinnens fulla bruk kan välja att leva med en (eller flera) dylik(a) varelse(r). Vi lånade en katt några dagar i somras. Första 2 nätterna skrek odjuret konstant så vi inte kunde sova, det slog ner 3 blomkrukor samt lämnade katthår efter sig som vi inte fått bort helt än i denna dag. Så jag känner med dig Tobbe!
Oj, det verkar ju nästan lika illa som att skaffa sig ett litet barn!
Det går att lära katter att inte göra någon av sakerna ni beklagar er över (utom de där katthåren; det finns katter som inte fäller, men de är krullhåriga och ser därmed rätt skumma ut), att ni träffat katter som inte uppfostrats på ett vettigt sätt är ingen anledning att förakta alla katter.
/Kattvän
Jag föraktar inte alla katter de vet helt enkelt inte bättre, men jag föraktar de flesta kattägare! Oansvariga är de som låter sina små "älsklingar" springa omkring helt vilt och pissa och skita ner i folks trädgårdar. En bekant blev bestämt informerad när hon flyttade in i sitt nya hus att hennes tomt minsan var grannens katters revir där de uträttar sina behov hur de vill. Mina föräldrars grsämatta törs man inte gå barfota på om man inte vill trampa i kattskit. De gräver upp i rabatter. Jag kan fortsätta ett bra tag. Den dag kattägare tar ansvar för sina djur som de flesta (inte alla) hundägare gör blir jag kanske också kattvän.
Jag skaffar hellre ett litet barn än en katt. Barnet växer i alla fall upp nån gång och ger en fina farsdagspresenter om man uppfostrar det rätt!
Sant, du får nog svårt att uppfostra en katt till att ge dig farsdagspresenter.
Personligen har jag sett (och trampat i, blä!) betydligt mer hundskit än kattskit, så jag är inte beredd att hålla med dig om att hundägare är bättre än kattägare. Däremot har inte jag heller något som helst till övers för folk med åsikter i likhet med vad din bekant råkat ut för. En spann vatten brukar vara bästa sättet att bli av med oönskade och ouppfostrade katter.
